Seinfeld på IMDB



I brist på annat att skriva om så vill jag kommentera
IMDB:s Seinfeldpost. Där står det att Seinfeld, Louis-Dreyfus, Richards och Alexander har varit med i lika många avsnitt, närmare bestämt 174 avsnitt. Men vi vet ju alla att Larry David och Jerry Seinfeld ansåg att de inte kunde skriva för en kvinna och därför är inte Elaine med i första avsnittet. Och eftersom Seinfeld är med i alla avsnitt så är det något som är tokigt.

En till grej, om ni kollar länken, så kan man se strax under: "Runtime: 23 min (180 episodes). Här kan det dock vara så att man räknar med 174 episoder men att några avsnitt är så kallade "dubbelavsnitt" (two-parts episodes). Det känns bara konstigt att man ser på avsnittsräkningen på två olika sätt på samma webbsite.

Dream On

Äntligen tillbaka med en intressant tv-serie i min fortgående sitcomlista.

I påskas drog päronen och mandrom till Västerås, gjorde stan och käkade gott. Där hittade jag även en dvd-utgåva med de två första säsongerna av sitcom-serien "Dream On" och så var nostalgin igång. Jag är nu inne på säsong fyra och anser att trots att serien inte har ett lika snabbt tempo som många andra sitcoms så växer den med varje titt.

Serien gick strax efter midnatt under några år på TV3. Jag var arbetslös och ville gärna avsluta dagen med någon halvdan sitcom för att lugna ner nerverna. I början hatade jag Brian Benbens karaktär Martin som under barnåren hade sett för mycket tv så att han alltid får scener från film och tv i sitt huvud som ska reflektera hans känslor. Men serien var en av de första HBO-succéerna och hade många nakna kvinnor så jag fortsatte titta. Efter att tag började jag till och med gilla de gamla film- och tvklippen.



Serien spelades in mellan åren 1990 och 1996. 120 helylle avsnitt med karaktärer som gror på en. Martin Tupper själv är rätt härlig, jag diggade för övrigt inte Benbens andra TV-show "The Brian Benben Show" särskilt mycket. Eddie Charles är Martins bästa polare. Skådespelaren byttes ut efter elva avsnitt men jag kommer inte ens ihåg hur han såg ut eftersom den nya (längst till vänster på bilden) passar otroligt mycket bättre som det självgode tv-stjärnan Eddie Charles. Michael McKean blev ny boss över Martin i och med andra säsongen och han är underbar. Martin arbetar som förläggare på ett bokförlag i Harlequin-stil. McKean bryr sig inte särskilt mycket om handlingen och ser helst att en bok bara har sexscenerna kvar efter redigering.

Denny Dillon (nedre höger) spelar Martins arbetslata och ständigt arga sekreterare. Hon är väl mest känd att ha spelat Roseanne Barr i filmen
Roseanne: An Unauthorized Biography . Hon är nog det största argumentet för att stänga av och slänga dvd:n i soporna. Men Wendie Malick räddar dagen. Som Judith, Martins exfru, förlåter man allt. Denna karismatiska skådespelerska får mig på platt fall. Vi har väl alla sett henne i 149 avsnitt av "Just Shoot Me" (eller "Stryp mig långsamt" som TV-serien först blev översatt till).

Första avsnittet i fjärde säsongen visar på hur populär tv-serien verkligen var i USA. John Landis regisserade. I avsnittet ser vi även Jason Alexander, James Woods, Iman och Elisabeth Shue. Woods är en rejäl höjdpunkt i det avsnittet (som alltid alltså).

En bortglömd pärla.

30 Rock do NOT rock!

Jag har både läst och hört om hur bra Tina Feys sitcom 30 Rock ska vara. Idag fick jag möjligheten att se programmet och bedöma själv.

Jag ville stänga av efter fem minuter men gav serien ändå två avsnitt. Jag skrattade endast en gång. I första avsnittet säger Baldwin att "The Girlie Show", som serien handlar om, saknar tittare i målgruppen män 18-49. Det stämmer säkert på själva 30 Rock också. Totalt humorlöst program.


Futurama Flashback


Futurama var en relativt kortlivad tv-serie. Jag skriver relativt eftersom bakom Futurama står samma skapare som till The Simpsons. Vi får följa Philip Fry som av misstag blir nedfryst nyårsafton 1999 och blir upptinad tusen år senare. Han får jobb som paketleverantör hos en släkting, blir vän med roboten Bender, blir kär i cyklopen Leela and so on and so forth.

Fem säsonger gjordes mellan 1999-2003, varav den femte säsongen ska vara en samling av avsnitt från tidigare säsonger som man valde att inte visa. Jag har under vår och sommar sett alla fyra säsonger igen och anser att Futurama är bättre än Simpsons, mycket tack vare favoriten Bender.

Nyligen har två filmer (direct to DVD) släppts. "Bender's Big Score!" handlar om utomjordiska nudister som tar över jorden med hjälp av spam. Jag anser att den är okej, mest tack vare en halvtimme full av tidsparadoxer. Idiotiska sånger drar ner betyget. Så sent som 24 juni i år kom nästa Futurama-film med handling som fortsätter där "Bender's Big Score!" slutar. I "The Beast with a Billion Backs" har en reva till ett parallellt universum dykt upp rakt över New New York. I det andra universum existerar endast en levande varelse. Denna enorma varelse tar snabbt kontroll över allt liv i vårt universum. 
      
Men som Simpsons är Futurama en serie som gärna upprepar sig. Det verkar som om alla gamla kändisar har fått huvudet lagt i en speciell behållare så att själva huvudet kan fortsätta leva. Självklart utnyttjar Futurama detta till max. Varenda liten kändis från vår tid dyker upp som huvud i ett avsnitt eller annat. Under seriens gång dyker det upp många referenser till tiden 1980-2000 men forskare har alltid "tolkat" användningsområden fel. Det är MYCKET konstigt eftersom de har ett helt museum fullt med kändisars huvuden från vår tid som borde kunna berätta vad sakerna är till för.

Picket Fences (91-96)

Inte nog med att publiken svek i USA (trots många tv-priser), TV4 förstörde sändningarna genom att sända programmet på olika tider varje vecka.

"Småstadsliv" (som serien hette i Sverige) kan inte räknas som en sit-com utan som den typ av komisk dramaserie som blev känd i och med serier som Ally McBeal och liknande. Picket Fences är David E. Kelleys första hit och borde ha forsatt att produceras istället för den hemska Ally McBeal. Jag har nyligen sett om första säsongen och tycker att den fortfarande håller trots att några avsnitt var hemskt dåliga. Fyvush Finkel som den eggade advokaten Douglas Wambaugh tillhör favoritfigurerna. Det var i den här tv-serien som Lauren Holly och Holly Marie Combs fick sitt genombrott. Ingen av dessa skådespelare har någon vidare karriär nu för tiden, Holly dök upp i Dumb & Dumber och störtdök sedan med sin första långfilm Turbulence. Combs han inte göra mycket innan hon fick ytterligare ett uppsving med Charmed, som alla vet är en usel tv-serie men hade hemsk många tittare ändå. Till höjdpunkterna tillhör Tom "Alien" Skerritt, bara det en orsak att se serien.

I första säsongen hinner inte så mycket komma igång. Vad jag minns mest av serien är att först så hände det alltid grejer med distriktsåklagarna, men det är inte förrän i andra säsongen som Don Cheadle tar den rollen serien ut. Längre fram i serien så dör borgmästarna som flugor. En kul grej de gör i Picket Fences är att koppla samman serien med Chicago Hope och Arkiv X. Bra avsnitt må jag säga.

En av de irriterade ämnena är personernas fördomar. I stort sett är det så att serien är uppbyggd runt omkring "bigotry". Rome, Wisconsin, är en småstad som inte tål något annorlunda. Detta eskalerar rejält i de sista säsongerna när man är tvungen att ta emot afroamerikanska studenter som är bussade från Chicago.

Home Movies (99-04)

På direkten ska jag vara ärlig och säga att jag endast såg en säsong av denna tecknade serie. Vad som väckte mitt intresse var att de första tre säsongerna  ska vara gjorda i squigglevision (ett sätt att teckna där objektens kanter skakar vilket gör att man inte behöver göra en perfekt och tidskrävande animation för att det ska se bra ut). Jag har dock bara sett säsong fyra, vilket var första säsongen som tv-serien animerades som det är brukligt att tv-serier animeras, dvs grova streck och mindre detaljrikt.

Serien utspelar sig kring Brendon Small som är åtta år och en auteur inom filmvärlden. I varje avsnitt gör Brandon och hans två vänner filmiska mästerverk. Egentligen suger serien faktiskt. Jag såg den när jag var arbetslös och inte visste bättre.


Se den endast om ni inte kan få tag i den ultimata squigglevisionserien "Dr. Katz".

Fem i familjen (82-89)

I samband med att TV4 visade vardagsrepriser av The Cosby Show i början av 90-talet så visade kanalen även repriser av "Fem i familjen", eller "Family Ties" som den egentligen heter.
Family Ties Online
Jag var helt tokig i den här sitcomen, mest tack vare Michael J. Fox som är en skådespelare som inte gjorde en enda dålig film fram till 1994 (överdriver förstås men nästan inte). Han är snart 47 men kan fortfarande spela tonåring (en tonåring som gör dry martinis i varje fall....shaken, not stired).

Family Ties är även ett typexempel på en tv-serie som tog till de typiska greppen för en döende serie i slutsäsongerna. Varannat avsnitt blev tillbakablickar och värst av allt var nog att de fick en ungjävel till som skadade hela seriens trovärdighet. Man kan inte kalla serien "Fem i familjen" om det är sex medlemmar.

En intressant trivia är att Zemeckis och Spielberg verkligen ville ha Michael J. Fox som Marty McFly i "Tillbaka till framtiden". Foxs hektiska inspelningsschema i tv-serien gjorde det näst intill omöjligt för honom att skriva på för filmen. Man gav till och med upp tanken med Fox och började spela in filmen med Eric Stoltz (Mask). Inte dålig faktiskt. Man kan se några sekvenser på DVDn till första filmen. Resten är filmhistoria. Som ni alla vet så gav Zemeckis till slut upp, plockade fram sin pickadoll och sköt både Family Ties skapare men även Stoltz i huvudet (ansiktet Stoltz hade i Mask var egentligen hans riktiga men pga skottet minskade ansiktet som om man sätter en nål i en ballong).
 
Ni som sett Spin City har säkert märkt att varenda jävel som är med i Family Ties även dyker upp i Spin City. Till och med Tracy Pollan som spelade Foxs flickvän i Family Ties dyker upp i ett avsnitt och spelar...en gammal flickvän. Ni kanske kommer ihåg hennes scen. De ska mötas efter X antal år högst upp på Empire State Building om de inte har gift sig och så ska det bli de två. En klassisk scen som ältats ihjäl. Vår generation kanske känner igen scenen mest från "Sleepless in Seattle" men den kommer förstås från klassikern "An Affair to Remember" (1957) med Cary Grant och Deborah Kerr. Måste bara tillägga att i filmen "Sleepless in Seattle" nämner de faktiskt "the Soup Nazi", inte vid det namnet men som "he's the meanest guy in the world, but he makes the best soup you've ever eaten". Och detta är tre år innan han nämns i Seinfeld (säsong 7, 1995).

Hamnade långt ifrån grundtemat i det här inlägget men så kan det bli ibland. Förresten, så bör det bli.

The Cosby Show 1984-1992

Första inlägget på en ny serie av inlägg om sit-coms som på något sätt har gjort intryck i mitt liv.

The Cosby Show, första installationen, såg jag faktiskt alla avsnitt av. Det var svårast på sommaren då vår sommarstuga inte fick in kanalerna ibland. Fick då springa över till farmor som också bodde i området.
 
Bill Cosby ville egentligen att familjen skulle vara fattig men det vägrade tv-bolaget gå med på, därmed fick Cosby bli läkare. Den största påverkan som serien har haft på mig är att jag fortfarande har lättsaltade chips på baguetten, en maträtt som Heathcliff Huxtable gärna åt. Han hade även många sätt att trycka i sig godsaker utan att frugan såg, som den gången han tog en bit av tårtan, mitt i, stoppade hushållspapper i ihåligheten och kletade över frostingen så att det inte syntes. Har länge velat göra så själv men aldrig vågat. Dansen har väl även satt sig i min kropp, mer på ont än gott.

I youtubeklippet ovan (se länken) får man se introt till serien under de sista åren. Barnen har växt till sig och man har tyvärr tagit den åtgärden de flesta familjeserier tar när man tappar tittarsiffror, nämligen stoppat in en ny unge. Den här gången är det dock dotterns (Lisa Bonet) barn. Det är intressant att jämföra med introt några säsonger tidigare då Lisa Bonet är på college (hon fick ju faktiskt en egen tv-serie om just den perioden. "A Diffferent World" tillsammans med Marisa Tomei och härliga Jasmine Guy). Bonet lyckas ändå dyka upp i introt genom att Cosby håller ett foto på henne. 

Vad jag också gillar med serien är att det verkligen händer saker i familjen. En del flyttar ut och andra flyttar in. Cosbys humor kändes aktuell då men är riktigt seg nu.

Jämför intron:
SÄSONG ETT
SÄSONG TVÅ
SÄSONG FYRA
SÄSONG FEM
SÄSONG SEX OCH SJU
SÄSONG ÅTTA