Svamp = mögel?

Mögel har besläktat min tillvaro i många skepnader och platser. Mest om jämt fanns det gråvita möglet i brödpåsar som fått bereda plats för nyare, fräschare bakningar. Påsarna går sin gilla gång inåt i skåpet och skapar så småningom sina egna bortglömda universa.

En gång hade jag fotsvamp. De gummiliknande avkommorna som flagnande simhudar mellan tårna såg efter avskalandet mer ut som tofu. Att smörja in fotfronten med salvor av salva fungerade när foten var placerad i högläge, vilandes på toalettstolens plastiga lock. Men att därefter ikläda sig strumpor och röra sig, medveten om även salvans förflyttning längs fotens längd, var ett mindre lyckat och därefter eftertraktat skeende.

Under en längre period hade jag en vän som kallades för Mögel. I början märkte jag ingenting. Jag hade dock mina föraningar. Mögel luktar inte men gror i den mörka delen av ens medvetande. Ofta är det för sent när den uppdagas och skadan är redan skedd. När jag slutligen renoverade i min bekantskapskrets följde onekligen en del av inredningen med. Möglet är borta men inte gladare är jag för det.

Idag har en ny svamp hittat in i mitt liv. Till skillnad från de tre andra så lyser denna med sin tillvaro och jag gillar den redan. (En del av charmen går inte att fånga med en kamera eftersom blixten förstör ljuset och jag vet fortfarande inte hur man använder kameran utan blixt).

Monica Backström. Boda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback