trängsel och ruljans
Idag har jag varit på leksaksloppis. Det är den värsta typen av loppis. Inomhus med smala gångar, mycket folk och många barnvagnar. 50 procent är barnkläder, men man kan även få tag på en del bra bilderböcker.
Idag köpte jag endast en bilderbok: Agaton Öman och alfabetet.
En mycket bra ABC-bok med en finurlig historia och smart berättat, av författaren och den underbara illustratören Sven Nordqvist. Jag har köpt böcker bara för att han illustrerar.
Fick även tag på fem gameboy color-spel som jag spelat lite under eftermiddagen.
Efter att ha tagit igen mig så påbörjade jag tv-serien The Singing Detective. Två timmar senare var jag hänfallen av huvudkaraktären Philip Marlowes situation på lasarettet. Inte visste jag, inte kom jag ihåg att han är intagen på grund av en heltäckande psoriasis. Han klagar ständigt på hettan som denna påbringar. Mäktiga scener. Jag får för mig att jag kan känna hans smärta. Hur det kliar, hur det svider och hur huden spricker. Och hur det smärtar när fettet smörjs över kroppen. Men främst hur huden, som ska få kroppen att andas, här på grund av psoriasisen täpper till. Värmen är intensiv. Jag som bara får liknande på halsen kan säkert inte sätta mig in i en heltäckande, dock känner jag hettan. Bra serie.
Idag köpte jag endast en bilderbok: Agaton Öman och alfabetet.
En mycket bra ABC-bok med en finurlig historia och smart berättat, av författaren och den underbara illustratören Sven Nordqvist. Jag har köpt böcker bara för att han illustrerar.
Fick även tag på fem gameboy color-spel som jag spelat lite under eftermiddagen.
Efter att ha tagit igen mig så påbörjade jag tv-serien The Singing Detective. Två timmar senare var jag hänfallen av huvudkaraktären Philip Marlowes situation på lasarettet. Inte visste jag, inte kom jag ihåg att han är intagen på grund av en heltäckande psoriasis. Han klagar ständigt på hettan som denna påbringar. Mäktiga scener. Jag får för mig att jag kan känna hans smärta. Hur det kliar, hur det svider och hur huden spricker. Och hur det smärtar när fettet smörjs över kroppen. Men främst hur huden, som ska få kroppen att andas, här på grund av psoriasisen täpper till. Värmen är intensiv. Jag som bara får liknande på halsen kan säkert inte sätta mig in i en heltäckande, dock känner jag hettan. Bra serie.
Rymdens vampyrer
Jag har äntligen sett Tobe Hoopers Speciesliknande sci-fi film Lifeforce från 1985. Den hade en härlig känsla; det kändes som en b-film men hade budget och specialeffekter som en film som kunde ha blivit riktigt stor. Istället så floppade den, vilket säkerligen inte var vad Hooper hade hoppats på efter sin pärs med Spielberg under hans förra film, Poltergeist.
Specialeffekterna var bäst på 80-talet, och det med basta.
söndagsbestyr
Söndag med dammsugning, dammtrasor (med tyvärr inga damtrosor), supertvättning och matlagning. Hinner inte med så mycket annat än att göra detta och följa sista dagen av skidskyttet.
En sak som jag tycker är irriterande är att vilken fråga de svenska skidskyttarna än får så svarar de med ett nej.
Hur mår du?
- Nej, men jag mår bra.
Det var kul med guldet.
- Nej, det var jättekul.
Vem ska åka första sträckan?
- Nej, det gör David.
Varför har du pennan under mössan?
Nej, det är för att jag ska kunna se dig bättre.
En sak som jag tycker är irriterande är att vilken fråga de svenska skidskyttarna än får så svarar de med ett nej.
Hur mår du?
- Nej, men jag mår bra.
Det var kul med guldet.
- Nej, det var jättekul.
Vem ska åka första sträckan?
- Nej, det gör David.
Varför har du pennan under mössan?
Nej, det är för att jag ska kunna se dig bättre.
Måndagskvällen snurrar
Jag har just avslutat en tretimmars maraton med M*A*S*H. Colonel Henry Blake har dött och Trapper McIntyre har åkt hem. Till Korea har B.J. Hunnicut kommit och även Army officer Colonel Sherman Potter. Säsong tre har övergått i säsong fyra.
Jag stänger till slut av min DVD-spelare och den underbara gravida Arnold dyker upp i rutan. "Ska jag ta in byxorna?" "Nej, det kan vara bra att ha lite att växa i." "That's the spirit!"
Man uppskattar dessa kvällar om man även har fått i sig tre glas Rusty Nails. Att det är måndagskväll gör väl inget (jag drack ju inget i helgen).
Det krävs sprit ibland när man inte har någon att hålla om.
Jag stänger till slut av min DVD-spelare och den underbara gravida Arnold dyker upp i rutan. "Ska jag ta in byxorna?" "Nej, det kan vara bra att ha lite att växa i." "That's the spirit!"
Man uppskattar dessa kvällar om man även har fått i sig tre glas Rusty Nails. Att det är måndagskväll gör väl inget (jag drack ju inget i helgen).
Det krävs sprit ibland när man inte har någon att hålla om.
Donjon (recension på fel sida)
Jag brukar skriva om litteratur på "fridsbokrescensioner.blogg.se" men där har jag vissa begränsningar, t ex så skriver jag inte om bilderböcker eller serier. Och det är just några seriealbum som jag vill diskutera.
När jag i höstas arbetade på ett integrerat skolbibliotek så dök ett nytt seriealbum upp i BTJ-listorna. Den var Lewis Trondheims Donjon. Recensionen i BURK tyckte jag var tillräckligt negativ för att undvika att köpa in albumet till filialen (som har mycket begränsat med pengar).
När jag nu arbetar på barnavdelningen i Eskilstuna så dyker del 2 upp i serien. Jag blir intresserad och letar även upp första delen.
Donjon d. 1, Ankhjärta 
Donjon d. 2, Slagsmålskungen
Namnet till trots så är Trondheim en fransk serieskapare. Han följer den fransktalande traditionen i serievärlden och har tagit en pseudonym; hans riktiga namn är Laurent Chabosy. Donjon är ett samlingsnamn för de album Trondheim har gjort som handlar om området Donjon (läs som engelska ordet Dungeon). Hittills har det blivit 25 album om just Donjon och förhoppningsvis kommer många av dessa att översättas till svenska. Ett fåtal handlar om ankan Herbert och draken Marvin som ni på bilderna till de två första svenska delarna. Albumen är humoristiska och har en tydlig fantasyinriktning. Jag tyckte att de är suveränt roliga och originella och kan tänka mig skaffa de flesta som kommer framöver. Självklart ska jag läsa dessa med andakt. De är förhoppningsvis lika jäkligt roliga som de två första.
Ytterligare ett album av Trondheim har kommit "på svenska". Jag sätter detta i citationstecken eftersom Flugan är en stum historia. Albumet är en historia om en fluga som kläcks i en odiskad möglig kastrull och måste sedan orientera sig i omgivningen. Den är inte lika bra som Donjonserien.
Nu i januari kommer även Trondheims små berättelser om Herr I och Herr O.
Just nu har Trondheim fått 129 album publicerade, enligt information på hans hemsida, och han håller på med sex till (man kan till och med se hur många sidor i varje album som är klart).
När jag i höstas arbetade på ett integrerat skolbibliotek så dök ett nytt seriealbum upp i BTJ-listorna. Den var Lewis Trondheims Donjon. Recensionen i BURK tyckte jag var tillräckligt negativ för att undvika att köpa in albumet till filialen (som har mycket begränsat med pengar).
När jag nu arbetar på barnavdelningen i Eskilstuna så dyker del 2 upp i serien. Jag blir intresserad och letar även upp första delen.
Donjon d. 1, Ankhjärta Donjon d. 2, SlagsmålskungenNamnet till trots så är Trondheim en fransk serieskapare. Han följer den fransktalande traditionen i serievärlden och har tagit en pseudonym; hans riktiga namn är Laurent Chabosy. Donjon är ett samlingsnamn för de album Trondheim har gjort som handlar om området Donjon (läs som engelska ordet Dungeon). Hittills har det blivit 25 album om just Donjon och förhoppningsvis kommer många av dessa att översättas till svenska. Ett fåtal handlar om ankan Herbert och draken Marvin som ni på bilderna till de två första svenska delarna. Albumen är humoristiska och har en tydlig fantasyinriktning. Jag tyckte att de är suveränt roliga och originella och kan tänka mig skaffa de flesta som kommer framöver. Självklart ska jag läsa dessa med andakt. De är förhoppningsvis lika jäkligt roliga som de två första.
Ytterligare ett album av Trondheim har kommit "på svenska". Jag sätter detta i citationstecken eftersom Flugan är en stum historia. Albumet är en historia om en fluga som kläcks i en odiskad möglig kastrull och måste sedan orientera sig i omgivningen. Den är inte lika bra som Donjonserien.
Nu i januari kommer även Trondheims små berättelser om Herr I och Herr O.
Just nu har Trondheim fått 129 album publicerade, enligt information på hans hemsida, och han håller på med sex till (man kan till och med se hur många sidor i varje album som är klart).