Frigoleeth - ditt enda söndagsnöje!
I lördags hittade vi ett kassettband i Mikemixs (fakemetaldudes) samlingar. Det var inspelningar från två program av Frigoleeth...ditt enda söndagsnöje! Så här en fem sex år senare, när man fått lite distans till programmet, kan jag förstå varför Frigoleeth gick så bra, både bland lyssnare och inom Radiostationen
(det regnade Ragnars™ över programmet). Visst, det kanske inte var P3-nivå men vi hade också bara förberett oss under några få minuter med att samla tidningsnotiser till veckans ämnen, själva diskussionerna skapades under programmets gång. Programledarna på P3 har ju ett helt arbetsteam bakom sig och en hel veckas betald, morotsbelagd arbetstid. Om vi hade haft samma resurser skulle Frigoleeth gått till höjderna. Styrelsen i Radio Eskilstuna kunde aldrig stava rätt till vårt program. Det blev endera dagen Freegolith, Frigolit, och andera dagen Freeggoleith och Fruggolat. Namnet ursprung är enkelt: en sammankoppling av programmets tre grundares namn, Frid, Rigbrant och Lees...Fri...Rig o Lee (esset i slutet blev först ett T för att skapa "ORDET" och utvecklades sedan till TH). Att lyssna till oss skulle ge en känsla av säkerhet och tillit, som om vi skyddade er i transporten genom livet. Men vi kunde också gnuggas och då framstod otrevliga och irriterade ljud, vilket var en risk man fick ta med världens bästa söndagsnöje. När Lees sedan var med om den tragiska olyckan som vi gärna inte vill prata om, men där han miste sin tunga, var vi tvungna att tänka om. Den heliga treenigheten var bruten. Under en period hade vi en återkommande gäst i gestaltning av Rebecka som tillförde en rejäl dos av kvinnlighet (så kallad MS DOS) i programmet. När fröken sedan gick hän tog till slut vår allt i allo Radiomasten Bengt över den tomma platsen och utgjorde den felande länken i vår treenighet. Radiomasten Bengt hjälpte till så gott han kunde under de sista åren i etern. Riktigt bra gick det väl aldrig för Radiomasten Bengt men vi hade heller aldrig några krav eller ens förhoppningar att han skulle bli lika perfekta och vackra som Frigoleeths ultimata programledare var. Radiomasten Bengt försvann efter upplösningen av programmet sommaren 2003 och har inte setts till i vår närhet med omnejd sedan dess. Ett rykte som gick var att han försökte återgå till att vara dansbandsproducent (ett tidigare arbete som Radiomasten Bengt ryktades ha) men efterforskningar (intervjuer med Bert jag gjorde när jag deltog i uttagningarna till Fame Factory) visar på att dessa rykten måste vara falska.
Statens ljud och bildarkiv Nästa!
(det regnade Ragnars™ över programmet). Visst, det kanske inte var P3-nivå men vi hade också bara förberett oss under några få minuter med att samla tidningsnotiser till veckans ämnen, själva diskussionerna skapades under programmets gång. Programledarna på P3 har ju ett helt arbetsteam bakom sig och en hel veckas betald, morotsbelagd arbetstid. Om vi hade haft samma resurser skulle Frigoleeth gått till höjderna. Styrelsen i Radio Eskilstuna kunde aldrig stava rätt till vårt program. Det blev endera dagen Freegolith, Frigolit, och andera dagen Freeggoleith och Fruggolat. Namnet ursprung är enkelt: en sammankoppling av programmets tre grundares namn, Frid, Rigbrant och Lees...Fri...Rig o Lee (esset i slutet blev först ett T för att skapa "ORDET" och utvecklades sedan till TH). Att lyssna till oss skulle ge en känsla av säkerhet och tillit, som om vi skyddade er i transporten genom livet. Men vi kunde också gnuggas och då framstod otrevliga och irriterade ljud, vilket var en risk man fick ta med världens bästa söndagsnöje. När Lees sedan var med om den tragiska olyckan som vi gärna inte vill prata om, men där han miste sin tunga, var vi tvungna att tänka om. Den heliga treenigheten var bruten. Under en period hade vi en återkommande gäst i gestaltning av Rebecka som tillförde en rejäl dos av kvinnlighet (så kallad MS DOS) i programmet. När fröken sedan gick hän tog till slut vår allt i allo Radiomasten Bengt över den tomma platsen och utgjorde den felande länken i vår treenighet. Radiomasten Bengt hjälpte till så gott han kunde under de sista åren i etern. Riktigt bra gick det väl aldrig för Radiomasten Bengt men vi hade heller aldrig några krav eller ens förhoppningar att han skulle bli lika perfekta och vackra som Frigoleeths ultimata programledare var. Radiomasten Bengt försvann efter upplösningen av programmet sommaren 2003 och har inte setts till i vår närhet med omnejd sedan dess. Ett rykte som gick var att han försökte återgå till att vara dansbandsproducent (ett tidigare arbete som Radiomasten Bengt ryktades ha) men efterforskningar (intervjuer med Bert jag gjorde när jag deltog i uttagningarna till Fame Factory) visar på att dessa rykten måste vara falska.
Statens ljud och bildarkiv Nästa!
ett infall till kommentarer på en FREDAG!
när skrev jag på en fredag senast? har det hänt? Troligen inte. rent teknisk är det väl en lördag.
Fredag 14 Juli: Tanden 30 år, Matthew Fox 40 år, Harry Dean Stanton 80 år. Vem fasiken bryr sig om vad Vickan fyller med så många jämnisar att fira?
Jag ser på IMDB att Kiefer är nominerad till Emmy, knappast är det för rollen i After Alice, som går på tv just nu. Jag och polaren kom fram till att innan 24 så var hans föregående stora film Dark City från 1998. Phone Booth räknas inte eftersom han endast är en röst i 99 % av filmen. Han har varit så dålig på sistone så att jag nästan börjar föredra farsan igen. Donald var ju med i storheter som Baltic Storm (2003) och Space Cowboys (2000)....vid närmare eftertanke är han lika dålig som Kiefer nu för tiden. Jag såg det mesta av Don't Look Now (1973) när SVT visade den för ett tag sedan på deras Filmklubben. Att se Julie Christie i födelsedräkten höjde filmen direkt till en fyra men tyvärr fick man se lika mycket av Donald som av Julie...så då sjönk filmen igen ner till en tvåa och stannade där resten av den horribla upplevelsen.
Fredag 14 Juli: Tanden 30 år, Matthew Fox 40 år, Harry Dean Stanton 80 år. Vem fasiken bryr sig om vad Vickan fyller med så många jämnisar att fira?
Jag ser på IMDB att Kiefer är nominerad till Emmy, knappast är det för rollen i After Alice, som går på tv just nu. Jag och polaren kom fram till att innan 24 så var hans föregående stora film Dark City från 1998. Phone Booth räknas inte eftersom han endast är en röst i 99 % av filmen. Han har varit så dålig på sistone så att jag nästan börjar föredra farsan igen. Donald var ju med i storheter som Baltic Storm (2003) och Space Cowboys (2000)....vid närmare eftertanke är han lika dålig som Kiefer nu för tiden. Jag såg det mesta av Don't Look Now (1973) när SVT visade den för ett tag sedan på deras Filmklubben. Att se Julie Christie i födelsedräkten höjde filmen direkt till en fyra men tyvärr fick man se lika mycket av Donald som av Julie...så då sjönk filmen igen ner till en tvåa och stannade där resten av den horribla upplevelsen.
Söndag och VM-final
Det ska bli intressant att höra eller läsa om vad tusan spagettiätaren sa till Zidane. Z:at borde förstås ha hållit sig i skinnet. Kan ni tänka er att jag redan innan första VM-matchen förutspådde att Italien skulle vinna VM? Jag som knappt bryr mig om fotboll när det inte är världsmästerskap. Jag har aldrig fått in tipset innan VM, varken på världsmästerskap eller i Europamästerskap, och kommer troligen aldrig få in det igen, men nu serru! Lev i nuet!
Annars har det varit en tung vecka där mycket har hänt. Jag tänker dock inte skriva om det här men kan berätta att mandrom kom i det riktiga utevattnet denna vecka för första gången i år. Jag var och badade med Pöhrn, hade glömt vilken badkruka hon är. När hon äntligen har kommit i så har man redan åkt hem.
Herr Fredriksson köpte en DVD-spelare denna vecka. Kors i taket, det hade man inte räknat med från honom.
Jag såg ingen riktig toppfilm denna vecka. I denna blogg blir det endast några korta kommentarer på de två stumfilmerna jag såg. Mabel Normand! Kanske ett okänt namn för den stora massan...nu för tiden. På tjugotalet var hon en av de stora filmstjärnorna. Hennes största film är "Mickey", rent pengamässigt. Mickey var den film som spelade in mest pengar under stumfilmstiden, 18 miljoner dollar tror jag att det var. Tvåan under stumfilmsperioden spelade endast in 6 miljoner. Jag kommer inte ihåg vilken film det var, url:en som tog mig till den sidan, vilken jag skrev ner och sparade, tar mig till ett annat mål...konstigt. ENligt kritiker ska The Extra Girl vara hennes bästa. Jag såg tyvärr inte någon av dessa utan en kortfilm från 1913 (the Bangville Police) som varken var bra eller intressant. Dålig bildkvalité var det också. Klar etta. En film som däremot var bättre var Chaplins The Kid, hans första långfilm, 1920 (...brukar det kallas, men han hade faktiskt en stor roll i Tillie's Punctured Romance, från 1914, vilket är världens första långfilmskomedi..och vem hade huvudrollen om inte...Mabel Normand!). The Kid var helt okej förutom slutscenen som var en löjlig drömsekvens. Jackie Coogan som spelade ungen var riktigt bra.
Fan vad trött jag är, redan, på digitalboxen. Jag har lovat farsan att spela in alla Tommy Cooper-avsnitt på svt. Det var ett åtagande jag tog på mig innan jag visste att digitalboxen skulle komma och krångla till allt så jävla mycket. För att kunna spela in på svt, som inte går genom digitalboxen var jag tvungen att dra ur antennsladden ur digitalboxen och sätta den i videon, flytta ett par andra sladdar, fixa tiden på videon som hade kaikat ihop och sedan ställa in timern. Det var tur att jag inte var hemma och ville se nåt på de andra kanalerna. Det känns faktiskt som om jag knappt kommer att behöva bry mig om de kanaler som tele2vision sänder genom boxen, det är ändå nästan bara skräp som kommer ut ur dessa soptippar till tv-kanaler. Kunskapskanalen hade jag inte förut, något positivt i varje fall. Men hur gör man med skidskyttet i slutet av December till mitten av mars?
Annars har det varit en tung vecka där mycket har hänt. Jag tänker dock inte skriva om det här men kan berätta att mandrom kom i det riktiga utevattnet denna vecka för första gången i år. Jag var och badade med Pöhrn, hade glömt vilken badkruka hon är. När hon äntligen har kommit i så har man redan åkt hem.
Herr Fredriksson köpte en DVD-spelare denna vecka. Kors i taket, det hade man inte räknat med från honom.
Jag såg ingen riktig toppfilm denna vecka. I denna blogg blir det endast några korta kommentarer på de två stumfilmerna jag såg. Mabel Normand! Kanske ett okänt namn för den stora massan...nu för tiden. På tjugotalet var hon en av de stora filmstjärnorna. Hennes största film är "Mickey", rent pengamässigt. Mickey var den film som spelade in mest pengar under stumfilmstiden, 18 miljoner dollar tror jag att det var. Tvåan under stumfilmsperioden spelade endast in 6 miljoner. Jag kommer inte ihåg vilken film det var, url:en som tog mig till den sidan, vilken jag skrev ner och sparade, tar mig till ett annat mål...konstigt. ENligt kritiker ska The Extra Girl vara hennes bästa. Jag såg tyvärr inte någon av dessa utan en kortfilm från 1913 (the Bangville Police) som varken var bra eller intressant. Dålig bildkvalité var det också. Klar etta. En film som däremot var bättre var Chaplins The Kid, hans första långfilm, 1920 (...brukar det kallas, men han hade faktiskt en stor roll i Tillie's Punctured Romance, från 1914, vilket är världens första långfilmskomedi..och vem hade huvudrollen om inte...Mabel Normand!). The Kid var helt okej förutom slutscenen som var en löjlig drömsekvens. Jackie Coogan som spelade ungen var riktigt bra.
Fan vad trött jag är, redan, på digitalboxen. Jag har lovat farsan att spela in alla Tommy Cooper-avsnitt på svt. Det var ett åtagande jag tog på mig innan jag visste att digitalboxen skulle komma och krångla till allt så jävla mycket. För att kunna spela in på svt, som inte går genom digitalboxen var jag tvungen att dra ur antennsladden ur digitalboxen och sätta den i videon, flytta ett par andra sladdar, fixa tiden på videon som hade kaikat ihop och sedan ställa in timern. Det var tur att jag inte var hemma och ville se nåt på de andra kanalerna. Det känns faktiskt som om jag knappt kommer att behöva bry mig om de kanaler som tele2vision sänder genom boxen, det är ändå nästan bara skräp som kommer ut ur dessa soptippar till tv-kanaler. Kunskapskanalen hade jag inte förut, något positivt i varje fall. Men hur gör man med skidskyttet i slutet av December till mitten av mars?
2 juli
DigitalTV! Problemen med videoinstallationen har gjort att jag inte har spelat in ett antal filmer som visats på TV. Att missa Russel Romper Stomper Crowe är väl inte hela världen, synd att han inte dog i Gladiator. Om jag inte hade tryckt i mig en halv flaska starkvin samtidigt som jag såg Gladiator så hade nog jag dött i varje fall, uttråkad till döds. "It's a bore", som the Stephfather säger i Lost, fjärde avsnittet.
Man upptäcker så otroligt mycket man vill läsa när man arbetar som bibliotekarie. Resultatet har blivit att en filmfanatiker som jag endast sett två filmer denna vecka, båda riktigt dåliga så det blir inget filmtips denna vecka, möjligen en par filmvarningar. Även om Gigli har Bennifer i huvudrollen och manuset suger stucken pinngnu höjer sig filmen med de tio minuterna the P.Al äntrar scenen. Pacino kommer som en skänk från ovan och stänker sina ölsejdlar och chilinötter över hela det uttorkade skämt som Martin Brest kallar film. Kan ni tänka er att han har gjort bra filmer innan. Det är som Pacino säger i Scent of a Woman (checka regissören!):
"Tits. Hoo-ah! Big ones, little ones, nipples staring right out at ya, like secret searchlights. Mmm. Legs. I don't care if they're Greek columns... or secondhand Steinways. What's between 'em... passport to heaven. I need a drink. Yes, Mr Sims, there's only two syllables in this whole wide world worth hearing: pussy. Hah! Are you listenin' to me, son? I'm givin' ya pearls here. "
Brest skrev inte manus till En kvinnas doft men gjorde det till Gigli, där han har snott idéer från just Scent of a Woman, det ovan kvoterade stycket...I'm givin' ya pearls here. Lopez liknar sin kussimurra som en mussla hos vilken man ska dyka ner och fånga pärlan med munnen, hon särar sedan på benen och gör en invit för Affleck (Gigli) att agera på. Går han ner på henne? Knappast! Vad vi får se är ett sötsliskigt hångel. Hennes monolog handlade om att han skulle gå ner och bevisa att män kan sina saker. Hela meningen med monologen försvann. Meninglös film, ger den dock en tvåa pga Pacinos starka framträdande.
Sen såg jag "Left Behind", en kristen film om domedagen. Efter att ha sett the Omega Code för ett par år sedan var jag chockad över det dåliga produktionsvärdet filmen hade. Filmen var producerad av en stor kristen organisation som bara hade som mål att föra fram ett budskap. Left Behind verkar vara likadan. Extremt dåligt manus, riktigt dåliga skådespelare och en impotent regissör. Även statister gjorde ett dåligt jobb. Dessa kristna fanatiker måste lära sig att det är helheten som räknas. Svag etta.
..och du Micke...saken är biff. "Come and get your tootsifrootsis!"
veckans nättips:
http://www.ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=466163&avdelning_1=108&avdelning_2=315&t=1408926908
Man upptäcker så otroligt mycket man vill läsa när man arbetar som bibliotekarie. Resultatet har blivit att en filmfanatiker som jag endast sett två filmer denna vecka, båda riktigt dåliga så det blir inget filmtips denna vecka, möjligen en par filmvarningar. Även om Gigli har Bennifer i huvudrollen och manuset suger stucken pinngnu höjer sig filmen med de tio minuterna the P.Al äntrar scenen. Pacino kommer som en skänk från ovan och stänker sina ölsejdlar och chilinötter över hela det uttorkade skämt som Martin Brest kallar film. Kan ni tänka er att han har gjort bra filmer innan. Det är som Pacino säger i Scent of a Woman (checka regissören!):
"Tits. Hoo-ah! Big ones, little ones, nipples staring right out at ya, like secret searchlights. Mmm. Legs. I don't care if they're Greek columns... or secondhand Steinways. What's between 'em... passport to heaven. I need a drink. Yes, Mr Sims, there's only two syllables in this whole wide world worth hearing: pussy. Hah! Are you listenin' to me, son? I'm givin' ya pearls here. "
Brest skrev inte manus till En kvinnas doft men gjorde det till Gigli, där han har snott idéer från just Scent of a Woman, det ovan kvoterade stycket...I'm givin' ya pearls here. Lopez liknar sin kussimurra som en mussla hos vilken man ska dyka ner och fånga pärlan med munnen, hon särar sedan på benen och gör en invit för Affleck (Gigli) att agera på. Går han ner på henne? Knappast! Vad vi får se är ett sötsliskigt hångel. Hennes monolog handlade om att han skulle gå ner och bevisa att män kan sina saker. Hela meningen med monologen försvann. Meninglös film, ger den dock en tvåa pga Pacinos starka framträdande.
Sen såg jag "Left Behind", en kristen film om domedagen. Efter att ha sett the Omega Code för ett par år sedan var jag chockad över det dåliga produktionsvärdet filmen hade. Filmen var producerad av en stor kristen organisation som bara hade som mål att föra fram ett budskap. Left Behind verkar vara likadan. Extremt dåligt manus, riktigt dåliga skådespelare och en impotent regissör. Även statister gjorde ett dåligt jobb. Dessa kristna fanatiker måste lära sig att det är helheten som räknas. Svag etta.
..och du Micke...saken är biff. "Come and get your tootsifrootsis!"
veckans nättips:
http://www.ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=466163&avdelning_1=108&avdelning_2=315&t=1408926908