fridenpaden Inc.

Lite om förutsättningarna för denna lista. Jag har för närvarande 233 filmer och drygt en hyllmeter med tv-serier på dvd. Listan handlar egentligen inte om de bästa filmerna utan om de dvd-er jag värdesätter mest i hänsyn till bästa köp (ekonomiskt och chansmässigt), bästa extramaterial och största överraskning. Perfekta filmer såsom "Play it again, Sam" hamnar därför utanför listan på grund av det urusla extramaterialet (i detta fall, bara biotrailer).


Nr 10: Amelie från Montmartre
Trycker sig in på listan av många orsaker. Det här är den första dvd:n jag köpte, och det var redan innan jag hade inhandlat en spelare. Det finns egentligen bara ett extramaterial som jag anser vara obligatoriskt på en dvd och det är kommentarspår av regissören. Den här dvd:n har detta och lite till. Men det är främst kvalitén på Jean-Pierre Jeunets kommentarer som gör dvd:n så bra. Jeunet är fenomenal på att förklara produktionen. Man får insikt och en större förståelse för helheten. Risken är, som Jeunet varnar i början av filmen, att "magin" kan försvinna om man känner till för mycket av hur filmen gjordes. Ett bra argument men som tur är så glömmer jag lätt. Det är även intressant att se provspelningarna vid castingen. Ett perfekt extramaterial med provspelningar skulle även innehålla ett antal provspelningar av skådespelare som inte fick rollen, för att kunna jämföra. Jag återkommer till detta lite senare. Menyn är vackert gjord, färggrann med underbar musik och man kan låta menyn stå på i flera timmar. Jag är inte mycket för filmens översatta titel. Amelie från Montmartre. Ja, vi vet att hon bor i Montmartre. Räckte det inte med att döpa filmen till "Amelie"? Originalets "Le fabuleaux destin d'Amelie Poulain" ligger mycket bättre i munnen. Jag höll mig först till denna titel men mina samtalspartner förstod först inte vilken film jag nämnde och tyckte sedan att jag var dryg, vilket jag i och för sig är eftersom jag räcker väldigt länge.

Nr 9: Crumb
Terry Zwigoffs dokumentär om undergroundserieskaparen Robert Crumb har inget extramaterial whatsoever! Den brittiska utgåvan saknar även undertexter. Hur dåligt är det? Verkligen typiskt för en brittisk utgåva. Men dvd:n hamnar på nionde plats då själva filmen är en klar femma och jag pungade ut stora pengar för dvd:n utan att ens ha sett filmen i förväg. Så stor var min tro på Zwigoff som filmskapare och Crumb som en pervers fuck. Lättnaden över att jag inte köpt grisen i säcken var stor. 

Nr 8: Grisen i säcken - eller som en kork i mörker eller värmlänningarna kommer tillbaka eller doktor Haka's rekordrevy
Inköpt begagnat för en spottstyver. Delpjäserna "värmlänningarna kommer tillbaka" och "doktor Haka's rekordrevy" är roande spex men lätt bortglömda. Storheten i dvd:n är att man kan tappa hakan till "som en kork i mörker" hur många gånger som helst. Den får mig fortfarande att häpna efter många genomgångar. "Som en kork i mörker" är det bästa Galenskaparna & After Shave gjorde och en bitsk politisk satir. Dokumentärfilmen som spelades in i samband med Grisen i säcken är en intressant inblick i Göteborgarnas liv.

Nr 7: Coupling - säsong 1-3
Den brittiska sitcomen Coupling är det mest briljanta som kommit från öarna sedan Rowan Atkinson spydigt gick runt och gapade käft mot Tony Robinsons Baldrick. Jo, den är även bättre än Skenet bedrar (Keeping Up Appearances...urk). Serien har orättvist blivit jämförd med den vaniljiga "Vänner". Visst finns det likheter men humorn är på en annan nivå. Varje avsnitt av Coupling var mer intelligent gjord än något av avsnitten i "Vänner". Serien nådde sin kulmen redan i och med slutet av tredje säsongen . Richard Coyle (Jeff) valde att lämna serien och den blev sig aldrig lik igen.

Nr 6: Family Guy - säsong 1
Långt innan den europeiska utgåvan fuckade upp säsongerna varde det "SÄSONG 1"! SVT hade visat serien "Familjepappan" på den sämsta dagstiden 14:30 varje vardag under några månader. Jag gillade serien men hade inte riktigt fastnat. Kanske tyckte andra likadant för serien lades ned efter tre säsonger. Men så gav Fox ut tv-serien på dvd. Jag hade mer pengar än jag kunde göra av med så jag pungade ut med 380 spänn, vilket var en rejäl chansning på något som jag tidigare hade sett som en halvljum serie. Så återupptäcktes familjen Griffin igen. Min lägenhetskompis gick ofta förbi och frågade vad jag skrattade åt. Det här var något tuffare och mycket elakare än både Simpsons och South Park. Att jag sedan hade sett mig trött på serien när den repriserades i ZTV är en annan sak. "I am Peter, Hear Me Roar", från andra säsongen, är det bästa avsnittet. I efterhand känns det surt att denna första utgåva inte har något extramaterial men jag grät för mycket av skratt för att inse det då.

Nr 5: The Marx Brothers Collection (Region 1)
Den svenska utgåvan sträckte sig en bit över 800 bagare och för fem filmer vägrade jag lägga så mycket deg. 'Mot Swedisc!' blev mitt motto på den tiden. Där fann man boxen ned mot hälften av blinget. Till min förvåning innehöll den amerikanska utgåvan även filmen "Room Service" och man kände sig plötsligt riktigt speciell. Det här var under en tid då jag endast sett "En dag på kapplöpningsbanan" och "En galakväll på Operan", den senare hade SVT mjölkat till fullo. Visst är det konstigt att vissa kanaler bara kan visa samma film hela tiden av någon eller några komiker som gjort multum av filmer? Helan och Halvan har gjort upp emot hundra filmer men SVT kan ändå bara visa "Vi flyga till Sahara". I och med MGM-boxen kunde jag gotta mig i många timmar åt "mindre crazy" humor. Och visst var det bra. Inköpet av boxen resulterade i att jag två år i rad gick som Groucho Marx på Halloween. "That's what they call a sanity clause!"

Nr 4: Tillbaka till framtiden - trilogi -
"Tillbaka till framtiden" ÄR min favorittrilogi bland filmer. Jag älskar till och med sista delen. Men det bar mig ändå emot att inhandla första utgåvan av boxen. Efter släppet dök det snabbt upp kommentarer på nätet om hur dåligt framead utgåvan var. Man förklarade att stora delar av nederdelen av filmrutan var borttagen. Jag stålsatte mig därför och väntade på nästa utgåva. Men så fann jag den första utgåvan på loppis för två spottstyvrar. Inköp pronto! Det första jag la märke till var att det är felskrivet på baksidan av kartongen. Distributören har lagt i en extralapp (en rättelse). Det är aldrig ett bra tecken, men det är i varje inte lika dåligt som när man ger ut flera säsonger av "Curb Your Enthusiasm" på svenska och kallar serien för "Simma lungt, Larry!". Borde man inte ha märkt misstaget vid utgivningen av första säsongen? Hur som helst. Alla tre discar av "Tillbaka till framtiden" har långa dokumentärer, och det är BRA. Det handlar inte bara om idiotiska featurettes producerade av filmbolaget av en enda orsak, för att promota filmen, utan dokumentärerna är som de i Indiana Jones-boxen, nämligen genomgående och intressanta. Kanske för att vännerna Spielberg och Zemeckis rules fat! Här återkommer jag lite till provspelningar. När man inte kunde slita Michael J. Fox från "Fem i familjen" så började man spela in filmen med maskmänniskan Eric Stoltz i huvudrollen som Marty McFly. Helst skulle jag vilja se allt som spelades in med Stoltz men vi har ändå tur att få se lite från den första versionen. Sådant är kul. Det är som när man får se provspelningen med Tom Selleck som Indiana Jones. Tusan vad jag tjatar om Indiana Jones. Tror ni att den boxen är med på listan?

Nr 3: This Is Spinal Tap - Double Disc Pack
Tvådiscversionen kickar verkligen some ass. Det finns i och för sig extramaterial med material som aldrig visats där man kan sitta och gotta sig i timmar (man måste ju spela om några godbitar flera gånger).  Men det bästa har faktiskt med mina älskade kommentarspår att göra. Iställer för att regissören Rob Reiner eller skådisarna pratar om hur de gjort filmen så sitter bandmedlemmarna David St. Hubbins, Nigel Tufnel och Derek Smalls och diskuterar filmen. Det är hilarious och visar sig resultera i en helt ny filmupplevelse, minst lika bra som originalet. Menyn tillhör också den absoluta grädden bland menyer. En riktigt påkostad utgåva. Våga lägg den extra femtiolappen eller hundralappen för denna utgåva. Jag lovar att det lönar sig. Filmen har jag satt en femma på men eftersom jag räknar med att kommentarspårsversionen är minst lika bra så får denna dvd-utgåva en elva i betyg.

Nr 2: Singin' In the Rain - Two Disc Special Edition
Musikalen med den bästa handlingen, den bästa musiken och de bästa dansarna/artisterna. Det sista kanske jag tar tillbaka men jag älskar verkligen den här filmen. Under ensamma kvällar brukar jag sätta på filmen i bakgrunden medan jag diskar eller surar i ett hörn. När man hör "All I Do Is Dream of You" eller "You Are My Lucky Star" smälter all butterhet. Första discen har ett kommentarspår med Debbie Reynolds, Donald O'Connor, Cyd Charisse, Kathleen Freeman, medregissören Stanley Donen, manusförfattarna Betty Comden och Adolph Green, filmskaparen Baz Luhrmann och filmhistorikern Rudy Behlmer. Vilket gäng, eller hur? Som ni kanske vet är nästan alla låtar snodda från musikaler från 1920- och 1930-talen. På andra discen får man se originalversionerna av låtarna från originalfilmerna. Vilken grej! Kanske den bästa 2-discutgåvan jag har (eftersom kommentarspåret på Spinal Tap ligger på första discen).

Nr 1: The Harold Lloyd Collection (Region 1-utgåvan)
Den bästa julklapp jag någonsin fått (och jag valde ut den själv också). Det här är en minst sagt mirakulös utgåva. Först och främst kläms 28 filmer (15 långfilmer och 13 kortfilmer) på sex dubbelsidiga discar som även är full av kommentarspår, alternativa ljudfiler och små dokumentärer. Sedan finns det en bonusdisc som är så fantastisk proppad med godbitar att jag är osäker om jag har hittat allt efter att ha ägt boxen i flera år. Om man tittar på en gammal Buster Keaton-film så inser man snabbt att många äldre kortfilmer är i hemsk kvalité, även om de är på dvd och remastrade. Lloyds filmer är i mintkvalité. Boxen är utgiven i samarbete med arvingar till Harold Lloyd som noggrant och omsorgsfullt har arkiverat sin släktings filmer för eftervärlden. Det ser verkligen ut som om man kan ha gjort filmerna igår (bildmässigt). Hur bra en stumfilm än kan vara så kan det förstöras av en usel musikkomposition. Robert Israels musik ligger som som silke över Harold Lloyds filmer och följer varje vändning till perfektion. Det går som sagt också att få alternativa bombardiska versioner av Carl Davies men undvik dessa. Man brukar placera harold Lloyd på tredjeplats bland de stora stumfilmkomikerna men för mig kommer han alltid att inneha plats nummer ett.