That's one snugly baby!
Andreas Warhol
Andy måste ju vara ett smeknamn. Jag satsar på att han heter Andreas i förstanamn. Alla stora konstnärer heter Andreas i förnamn, dvs Warhol och...eh...jag (?).
Warhols konst är som många andras, man kan inte helt uppskatta den förrän man får reda på bakgrunden. Framför allt gäller det hans filmer. Den som jag tycker är mest genial är "Empire State Building". Den frågar sig: Vad är film? Det konventionella svaret är "rörliga bilder". Men tänk om bilden inte rör sig, är det då en film eller är det något annat?
Just nu försöker jag få lite pengar för Andy Warhols katalog från Moderna Museet (förstautgåvan från 1968). I mint condition är den hutlöst dyr. Min hamnar troligtvis bland de mänskliga priserna. Ta en titt här.
Warhols konst är som många andras, man kan inte helt uppskatta den förrän man får reda på bakgrunden. Framför allt gäller det hans filmer. Den som jag tycker är mest genial är "Empire State Building". Den frågar sig: Vad är film? Det konventionella svaret är "rörliga bilder". Men tänk om bilden inte rör sig, är det då en film eller är det något annat?
Just nu försöker jag få lite pengar för Andy Warhols katalog från Moderna Museet (förstautgåvan från 1968). I mint condition är den hutlöst dyr. Min hamnar troligtvis bland de mänskliga priserna. Ta en titt här.
H&Ms jul- och sommarkampanjer
En vintermorgon 1993 lämnade jag hemmet tidigt, tidigt för att cykla till industriområdet på norr. Målet var en lokal där man lämnade ut H&M-affischer på Anna Nicole Smith. Under veckorna som gått sedan starten hade så många busshållplatser fått sina glas sönderslagna och affischerna stulna för att H&M måste göra något åt det. Ett sätt var att dela ut posters gratis till de som ville ha. En 17-årig kille fick tag på en enorm poster och försökte sedan cykla hem med den. Vid Stålforsskolan sladdar cykeln på isgatan och jag faller över hela affischen vilken resulterar i en reva längst ned på postern. Jag sätter ändå upp den i mitt pojkrum när jag kommer hem. Den sträcker sig från golv till tak.
Numera har den legat i ett vindsförråd i tio år. I och med att jag letar efter saker att sälja på tradera började jag fundera på posterns värde. Den enda siffra jag hittar är en tysk ebayauktion där en affisch gick för strax över 200 kr. Intresset för värdet försvann ganska snabbt. Det jag uppmärksammade var saknaden av auktioner. Var har alla H&M-posters tagit vägen? Det var till och med svårt att få tag på en hygglig lista på vilka modeller som H&M har haft under åren. 99 procent av alla sökträffar handlade om den ständiga, och uttjatade debatten om reklamen som porr och sexobjekt. Jag tröttnade på den debatten efter några dagar. Varför bara hacka på H&M? Vem hackar på Lindex och liknande företags reklamer? Inte många. Inte lika många i varje fall.
En del års modellfoton är till och med svåra att hitta på Internet. Ta t ex 1994 års Bridget Hall. Jag fick sitta många minuter för att hitta H&Ms reklamfoton på henne. Jag har ett extra bra minne av den kampanjen eftersom vi satte upp en Bridget Hall-poster i vårt rum i lumpen. Efter en hård dag välkomnades man alltid av Bridget, lika vacker varje gång. Den enda bild jag hittade ville inte fungera så jag var tvungen att länka istället.
Och kom nu inte med några feministiska kommentarer. Sådana har jag läst tillräckligt av. Endast de som gnällde på H&Ms kalsongkampanjer med Fredrik Ljungberg eller Markus Schenkenberg har rätten att gnälla.
Numera har den legat i ett vindsförråd i tio år. I och med att jag letar efter saker att sälja på tradera började jag fundera på posterns värde. Den enda siffra jag hittar är en tysk ebayauktion där en affisch gick för strax över 200 kr. Intresset för värdet försvann ganska snabbt. Det jag uppmärksammade var saknaden av auktioner. Var har alla H&M-posters tagit vägen? Det var till och med svårt att få tag på en hygglig lista på vilka modeller som H&M har haft under åren. 99 procent av alla sökträffar handlade om den ständiga, och uttjatade debatten om reklamen som porr och sexobjekt. Jag tröttnade på den debatten efter några dagar. Varför bara hacka på H&M? Vem hackar på Lindex och liknande företags reklamer? Inte många. Inte lika många i varje fall.
En del års modellfoton är till och med svåra att hitta på Internet. Ta t ex 1994 års Bridget Hall. Jag fick sitta många minuter för att hitta H&Ms reklamfoton på henne. Jag har ett extra bra minne av den kampanjen eftersom vi satte upp en Bridget Hall-poster i vårt rum i lumpen. Efter en hård dag välkomnades man alltid av Bridget, lika vacker varje gång. Den enda bild jag hittade ville inte fungera så jag var tvungen att länka istället.
Och kom nu inte med några feministiska kommentarer. Sådana har jag läst tillräckligt av. Endast de som gnällde på H&Ms kalsongkampanjer med Fredrik Ljungberg eller Markus Schenkenberg har rätten att gnälla.
"Luke, I'm your father"
Konstlitteratur på Röda Korset
Den här veckan fick vi in flera kartonger med intressant litteratur varav totalt en kartong var konstlitteratur. Min egen samling av konstböcker är inte något att skylta med men jag har länge varit intresserad av konst, speciellt nordiskt sekelskifte. Favvon är Eugene Jansson.
En av fördelarna med att jobba ideelt på Röda Korsets second hand-butik är att man hinner se vad som kommer in innan det går ut i butiken. Jag har hand om litteraturen så jag brukar få med mig fem-sex böcker i månaden hem till samlingen. Vanligtvis handlar det om klassiker såsom Balzac eller Flygare-Carlén som ändå finns i myriader exemplar. Denna vecka hittade jag två riktiga fynd:
En av fördelarna med att jobba ideelt på Röda Korsets second hand-butik är att man hinner se vad som kommer in innan det går ut i butiken. Jag har hand om litteraturen så jag brukar få med mig fem-sex böcker i månaden hem till samlingen. Vanligtvis handlar det om klassiker såsom Balzac eller Flygare-Carlén som ändå finns i myriader exemplar. Denna vecka hittade jag två riktiga fynd:
Muschen äger.
Sucken. Fredag.
Såg egentligen bara en bråkdel av vad som erbjöds. Kom sent till Tikkle Me och såg bara en kvart. Lät helt okej men var var gitarren? Soundet blev totalt annorlunda och mycket sämre.
Sprang nästan ifrån usla Calm.
Mustasch var det bästa jag hört på sucken. Cirka 80 minuter av tunggung.
Tänk om Träd, gräs och stenar hade haft samma förutsättningar som Mustasch hade.
Såg egentligen bara en bråkdel av vad som erbjöds. Kom sent till Tikkle Me och såg bara en kvart. Lät helt okej men var var gitarren? Soundet blev totalt annorlunda och mycket sämre.
Sprang nästan ifrån usla Calm.
Mustasch var det bästa jag hört på sucken. Cirka 80 minuter av tunggung.
Tänk om Träd, gräs och stenar hade haft samma förutsättningar som Mustasch hade.
Bioupplevelser
Jag kan inte sova så jag tänkte att några bioupplevelser kan jag väl dela med mig. Inga långa anekdoter men sånt som kan hända på biografer från och till.
När Pulp Fiction hade premiär i Cannes så var det en kille som fick hjärtattack när scenen med adrenalinsprutan visades. Man kan ju fråga sig om det verkligen hände på riktigt eller om det var en pr-kupp. Mycket uppmärksamhet fick den i varje fall. En gång när jag var på Centrum (vilken film det var har jag glömt) så fick en man ett epilepsianfall. Det var ganska läskigt, man stoppade filmen och in kom ett gäng personal och bar ut honom ur salongen. Att komma in i filmen igen efter det var svårt.
Om jag ska fortsätta på Tarantinoanekdoter så fick man i extramaterialet till Reservoir Dogs reda på hur filmen visades under Sundancefestivalen. Man hade med möda producerat ett par cinescoperullar av filmen för att premiärpubliken skulle få extra stor upplevelse. Filmen skulle visas tre gånger på Sundance. Första visningen blev helt skev eftersom biografen hade fel typ av Cinescopeprojektor. Under andra visningen så hade man en korrekt projektor men filmen fastnade och brann upp. Allt gick perfekt på sista och tredje visningen och tur var det eftersom det var på den som alla filminköpare satt. Jag har själv varit med om att filmen har fastnat. Det var under Ensam hemma 2: Vilse i New York. Just när the Sticky Bandits (Pesci och Stern, fd Wet Bandits) upptäcker Culkin på övergångsstället i New York så fastnar bilden, ungefär som om den pausas. Efter några sekunder ser man en liten svart fläck mitt i rutan som snabbt blir större och större. Till slut sprakar det till och filmen upplöses. Efter ungefär en kvarts paus sätts filmen igång igen men cirka fem minuter längre in i filmen.
Vi har väl alla varit med om att personalen inte drar bort ridån helt och hållet. Första gången det hände för mig var på Terminator 2 Judgement Day. Året var 1991 och jag hade min största fanati när det gällde Arnold. Det tog ett tag innan något gjordes och jag var fly förbannad. Men biopubliken gjorde inte mer än att muttra och gnälla, speciellt efteråt. Annat var det i USA. På det stora biokomplexet i White Marsh, Baltimore, tryckte jag mig ner i en sits långt fram i salongen för att få se Arkiv X-filmen. Nu handlar det inte om ridån. Ridån tas bort men ljuset släcks aldrig. Människorna blir tokiga och skriker som galningar. Men inget hjälper. Trailersekvenserna har för hög volym. Då händer något intressant. Snabbt organiseras ett kollektiv skrik. "On three!" "One, two, three" "Turn off the lights!" Det otroliga är att alla i publiken deltar ivrigt kraftfullt. Efter ett par försök så släcks ljuset. Snacka om kvickt agerande. Jag var imponerad.
Mer säker på min sak är jag när jag kommer med påståendet att alla har blivit störda på bion av sin medpublik. Det har hänt alla, alltid! Prasslande påsar, hostande och allmänt prat försegår ständigt och är ett otyg. Många idiotiska grejer har man varit med om. Jag minns Blair With Project när killen framför mig var femte minut kommenterar högt hur dålig filmen är. Varför går han då inte därifrån? Det är hans rättighet. Jag har hört om personer som gått på engelsktalande filmer som även kan tilltala yngre. Det har inte hänt mig men det är tydligen vanligt att föräldern översätter åt barnet. Herre gud, säger jag bara. Barnet får vänta på en dubbad version eller tills denne har lärt sig att läsa. Min favorit var när jag såg Lejonkungen på Rio. Ungen bakom mig kommenterade hela filmen igenom när en karaktär han kände igen dök upp på filmen. "Där är Simba", "Där är Pumba", "Där är Scar", "Där är Simba", "Där är Nala", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba".
Tjejen i sitsen framför mig på "Dr Dolittle" kissade på sig. Personalen kom in med kattsand och hällde ut i gången. Klart det mest minnesvärda med den filmupplevelsen.
Jag fick inte med mig någon att se den danska Dogma-filmen "Festen", så jag gick själv. Ja...SJÄLV. Jag var helt ensam i salongen. Det har aldrig hänt mig förut och därefter. Jag flyttade sittplats två gånger bara för att jag kunde.
När polaren och jag var på väg till "Kill Bill 2" så gick vi förbi en godisbutik och köpte lösviktsgodis. Jag stoppade ner några lakritsbitar invirade i papper. De såg ut att vara ungefär som Dumle men med lakritssmak. Väl inne i filmen på den mörka bion stoppade jag in en bit i munnen. Till min överraskning hade biten ett hårt men tunt skal och inuti en stark flytande lakritssörja. Upplevelsen var så positiv att jag direkt bjöd polaren på en bit. En halvminut senare vrålade han till och svor som fan och hans farfar. Men det var för mörk för att se vad som hade hänt. När det tändes efter filmens slut så fick jag reda på vad som hade hänt. Han åt tydligen sådana bitar genom att bita av halva med tänderna. Därmed hade sörjan hamnat på polarens tröja. Av ren instinkt hade han kastat den kvarstående biten i sin godispåse varvid lakritssörjan hade lagt sig över resten av hans smågodis.
Ibland känner man på sig att det kommer en filmsekvens efter sluttexterna. När eftertexterna kom på "South Park" reste sig alla som vanligt och gick. Min polare drog i mig, först med ord och sedan handgripligt. Jag försökte övertala honom att något borde dyka upp precis i slutet. Men han ville inte tro på mina instinkter. Jag frågade då utkastaren på RIO (som frustrerat väntade på att jag skulle lämna salongen) om det kommer en slutscen. Han borde ju veta, eller hur? Bestämt svarade han att ingen sådant skulle dyka upp. Polaren tog honom på orden och gick. Jag kunde dock inte helt lita på biopersonalen utan stannade ändå. Och visst fick jag mig en filmsekvens i det allra sista. Polaren fick inte se den och visst påminde jag honom om den så ofta jag fick möjlighet till det (berättade dock aldrig filmsekvensen, det var hans straff för att inte vänta). Exempel på andra filmer man ska ha stannat i salongen för: "Mr Bean", "Pirates of the Caribbean 3", "Star Wars: Episode 1", "Superbad", "Ferris Beullar's Day Off", "Constantine" och kanske den viktigaste av de alla: "The Simpsons Movie" (Maggies första ord plus lite annat).
Ah, jag måste även berätta om när jag var på "The Green Mile". Visst var det en fascinerande historia? Jag blev så betagen av filmen att mitt under filmen insåg jag att det jag trodde var armstödet som jag drog högerhandens fingrar fram och tillbaka på var istället min kvinnliga stolsgrannes hand. Jag vet inte hur länge jag hade suttit och smekt hennes hand men hon sa ju inget heller. Kan det ha varit för att hon gillade smekningarna eller för att även hon var totalt insupen i filmen? Det måste ha varit filmens fel för att till höger om henne satt hennes pojkvän.
Jag biter på naglarna. Har alltid bitit på naglarna. Det har varit en nagel i ögat för mig ("quasi clavi in oculis", 4 Mosebok 33:55). Det måste sitta i generna för jag biter igen och igen och igen. I mina ungdoms år försökte jag sluta flera gånger. Anno 1993 hade jag kommit en lång bit på väg. Mina naglar såg hyggliga ut och jag trodde att jag hade lyckats att sluta den här gången. Men där gick jag bet. I och med den 130 minuter långa filmen "Jagad" med Harrison Ford fylldes min blåsa till bristningsgränsen. Jag har hittills aldrig lämnat en biosalong för toabesök (man missar ju lite av filmen då) så för att fokusera på något annat än min sprängfyllda blåsa så började jag bita på mina (då) långa naglar. Efter den upplevelser gav jag upp.
Allô, señor, betala!
När Pulp Fiction hade premiär i Cannes så var det en kille som fick hjärtattack när scenen med adrenalinsprutan visades. Man kan ju fråga sig om det verkligen hände på riktigt eller om det var en pr-kupp. Mycket uppmärksamhet fick den i varje fall. En gång när jag var på Centrum (vilken film det var har jag glömt) så fick en man ett epilepsianfall. Det var ganska läskigt, man stoppade filmen och in kom ett gäng personal och bar ut honom ur salongen. Att komma in i filmen igen efter det var svårt.
Om jag ska fortsätta på Tarantinoanekdoter så fick man i extramaterialet till Reservoir Dogs reda på hur filmen visades under Sundancefestivalen. Man hade med möda producerat ett par cinescoperullar av filmen för att premiärpubliken skulle få extra stor upplevelse. Filmen skulle visas tre gånger på Sundance. Första visningen blev helt skev eftersom biografen hade fel typ av Cinescopeprojektor. Under andra visningen så hade man en korrekt projektor men filmen fastnade och brann upp. Allt gick perfekt på sista och tredje visningen och tur var det eftersom det var på den som alla filminköpare satt. Jag har själv varit med om att filmen har fastnat. Det var under Ensam hemma 2: Vilse i New York. Just när the Sticky Bandits (Pesci och Stern, fd Wet Bandits) upptäcker Culkin på övergångsstället i New York så fastnar bilden, ungefär som om den pausas. Efter några sekunder ser man en liten svart fläck mitt i rutan som snabbt blir större och större. Till slut sprakar det till och filmen upplöses. Efter ungefär en kvarts paus sätts filmen igång igen men cirka fem minuter längre in i filmen.
Vi har väl alla varit med om att personalen inte drar bort ridån helt och hållet. Första gången det hände för mig var på Terminator 2 Judgement Day. Året var 1991 och jag hade min största fanati när det gällde Arnold. Det tog ett tag innan något gjordes och jag var fly förbannad. Men biopubliken gjorde inte mer än att muttra och gnälla, speciellt efteråt. Annat var det i USA. På det stora biokomplexet i White Marsh, Baltimore, tryckte jag mig ner i en sits långt fram i salongen för att få se Arkiv X-filmen. Nu handlar det inte om ridån. Ridån tas bort men ljuset släcks aldrig. Människorna blir tokiga och skriker som galningar. Men inget hjälper. Trailersekvenserna har för hög volym. Då händer något intressant. Snabbt organiseras ett kollektiv skrik. "On three!" "One, two, three" "Turn off the lights!" Det otroliga är att alla i publiken deltar ivrigt kraftfullt. Efter ett par försök så släcks ljuset. Snacka om kvickt agerande. Jag var imponerad.
Mer säker på min sak är jag när jag kommer med påståendet att alla har blivit störda på bion av sin medpublik. Det har hänt alla, alltid! Prasslande påsar, hostande och allmänt prat försegår ständigt och är ett otyg. Många idiotiska grejer har man varit med om. Jag minns Blair With Project när killen framför mig var femte minut kommenterar högt hur dålig filmen är. Varför går han då inte därifrån? Det är hans rättighet. Jag har hört om personer som gått på engelsktalande filmer som även kan tilltala yngre. Det har inte hänt mig men det är tydligen vanligt att föräldern översätter åt barnet. Herre gud, säger jag bara. Barnet får vänta på en dubbad version eller tills denne har lärt sig att läsa. Min favorit var när jag såg Lejonkungen på Rio. Ungen bakom mig kommenterade hela filmen igenom när en karaktär han kände igen dök upp på filmen. "Där är Simba", "Där är Pumba", "Där är Scar", "Där är Simba", "Där är Nala", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba".
Tjejen i sitsen framför mig på "Dr Dolittle" kissade på sig. Personalen kom in med kattsand och hällde ut i gången. Klart det mest minnesvärda med den filmupplevelsen.
Jag fick inte med mig någon att se den danska Dogma-filmen "Festen", så jag gick själv. Ja...SJÄLV. Jag var helt ensam i salongen. Det har aldrig hänt mig förut och därefter. Jag flyttade sittplats två gånger bara för att jag kunde.
När polaren och jag var på väg till "Kill Bill 2" så gick vi förbi en godisbutik och köpte lösviktsgodis. Jag stoppade ner några lakritsbitar invirade i papper. De såg ut att vara ungefär som Dumle men med lakritssmak. Väl inne i filmen på den mörka bion stoppade jag in en bit i munnen. Till min överraskning hade biten ett hårt men tunt skal och inuti en stark flytande lakritssörja. Upplevelsen var så positiv att jag direkt bjöd polaren på en bit. En halvminut senare vrålade han till och svor som fan och hans farfar. Men det var för mörk för att se vad som hade hänt. När det tändes efter filmens slut så fick jag reda på vad som hade hänt. Han åt tydligen sådana bitar genom att bita av halva med tänderna. Därmed hade sörjan hamnat på polarens tröja. Av ren instinkt hade han kastat den kvarstående biten i sin godispåse varvid lakritssörjan hade lagt sig över resten av hans smågodis.
Ibland känner man på sig att det kommer en filmsekvens efter sluttexterna. När eftertexterna kom på "South Park" reste sig alla som vanligt och gick. Min polare drog i mig, först med ord och sedan handgripligt. Jag försökte övertala honom att något borde dyka upp precis i slutet. Men han ville inte tro på mina instinkter. Jag frågade då utkastaren på RIO (som frustrerat väntade på att jag skulle lämna salongen) om det kommer en slutscen. Han borde ju veta, eller hur? Bestämt svarade han att ingen sådant skulle dyka upp. Polaren tog honom på orden och gick. Jag kunde dock inte helt lita på biopersonalen utan stannade ändå. Och visst fick jag mig en filmsekvens i det allra sista. Polaren fick inte se den och visst påminde jag honom om den så ofta jag fick möjlighet till det (berättade dock aldrig filmsekvensen, det var hans straff för att inte vänta). Exempel på andra filmer man ska ha stannat i salongen för: "Mr Bean", "Pirates of the Caribbean 3", "Star Wars: Episode 1", "Superbad", "Ferris Beullar's Day Off", "Constantine" och kanske den viktigaste av de alla: "The Simpsons Movie" (Maggies första ord plus lite annat).
Ah, jag måste även berätta om när jag var på "The Green Mile". Visst var det en fascinerande historia? Jag blev så betagen av filmen att mitt under filmen insåg jag att det jag trodde var armstödet som jag drog högerhandens fingrar fram och tillbaka på var istället min kvinnliga stolsgrannes hand. Jag vet inte hur länge jag hade suttit och smekt hennes hand men hon sa ju inget heller. Kan det ha varit för att hon gillade smekningarna eller för att även hon var totalt insupen i filmen? Det måste ha varit filmens fel för att till höger om henne satt hennes pojkvän.
Jag biter på naglarna. Har alltid bitit på naglarna. Det har varit en nagel i ögat för mig ("quasi clavi in oculis", 4 Mosebok 33:55). Det måste sitta i generna för jag biter igen och igen och igen. I mina ungdoms år försökte jag sluta flera gånger. Anno 1993 hade jag kommit en lång bit på väg. Mina naglar såg hyggliga ut och jag trodde att jag hade lyckats att sluta den här gången. Men där gick jag bet. I och med den 130 minuter långa filmen "Jagad" med Harrison Ford fylldes min blåsa till bristningsgränsen. Jag har hittills aldrig lämnat en biosalong för toabesök (man missar ju lite av filmen då) så för att fokusera på något annat än min sprängfyllda blåsa så började jag bita på mina (då) långa naglar. Efter den upplevelser gav jag upp.
Allô, señor, betala!
skramla pengar på e-auktioner
Äntligen har jag tagit mig i kragen när det gäller att själv sälja saker på tradera. Jag vågar inte tänka på hur mycket bagare det har blivit under åren som jag har pungat ut för diverse grejer. Nu samlar jag dock pengar för ett speciellt ändamål och hoppas få in lite av den summan från mina underbart vackra och intressanta auktionsvaror. (Tryck på länken!) För tillfället handlar det bara om småsaker som får plats i en liten jiffybag. Det är ett bra sätt att frakta elektroniska spel och dylikt utan att oroa sig för skador, men de måste vara små (för jag har inga stora jiffykuvert).
Kvinnor på vita duken
Som filmfreak har jag märkt att när andra personer gör listor över vilka skådisar de anser är bäst så domineras de av manliga skådespelare. Här är en handfull kvinnliga skådespelare som alltid får mig att fastna framför tv:n.
Rachel McAdams är en av de där skådisarna som har fångat min uppmärksamhet på sistone. Jag tyckte hon var suverän i "The Notebook" (Dagboken) och såg nyligen hennes trevliga prestation i "Wedding Crashers". På Premieres site så läser jag att hon fick hur många blockbustererbjudanden som helst efter "Wedding Crasher". Lyckligtvis ratade hon pengarna för mer intressanta projekt. 2008 ska hon återkomma med krigsdramat "The Return" och framför allt som huvudrollsinnehavare i filmatiseringen av "The Time Traveler's Wife". Den ser jag fram emot.
Christina Riccis karriär efter genomslagsfilmerna om familjen Addams hölls sig till de intressanta (t ex "The Opposite of Sex" och "Buffalo 66"). På senare tid har hon fastnat lite i skräck- och thrillerträsket. Filmerna har varit okej men mindre intressanta. Framöver ser jag dock fram emot den magiska skräckhistorien "Penelope". Verkar vara tillräckligt originell för min smak.
Laura Linney är för tillfället en av mina favoriter. Självklart är hon bra i "Truman Show" men har verkligen visat fram fötterna de senaste åren i filmer som "P.S." "The Squid and the Whale" och "Man of the Year".
Molly Shannon behöver bara dyka upp i en film eller tv-serie för att få mig att skratta. Oavsett vilka dumma repliker hon har så levererar hon dom perfekt. Shannon spelade en allvarlig roll i Coppolas "Marie Antoinette" men jag skrattade ändå, ungefär som Peter Griffin när han såg "Philadelphia" med Tom Hanks.
Tills slut suktar jag numera efter varje film som Zooey Deschanel är med i. Hon gick mig blint förbi i fyra filmer innan hon fick mig att tappa andan i "Failure to Launch". Se även "Winter Passing" där hon har huvudrollen. Nu ska jag se om "Elf" för hennes skull.
Rachel McAdams är en av de där skådisarna som har fångat min uppmärksamhet på sistone. Jag tyckte hon var suverän i "The Notebook" (Dagboken) och såg nyligen hennes trevliga prestation i "Wedding Crashers". På Premieres site så läser jag att hon fick hur många blockbustererbjudanden som helst efter "Wedding Crasher". Lyckligtvis ratade hon pengarna för mer intressanta projekt. 2008 ska hon återkomma med krigsdramat "The Return" och framför allt som huvudrollsinnehavare i filmatiseringen av "The Time Traveler's Wife". Den ser jag fram emot.
Christina Riccis karriär efter genomslagsfilmerna om familjen Addams hölls sig till de intressanta (t ex "The Opposite of Sex" och "Buffalo 66"). På senare tid har hon fastnat lite i skräck- och thrillerträsket. Filmerna har varit okej men mindre intressanta. Framöver ser jag dock fram emot den magiska skräckhistorien "Penelope". Verkar vara tillräckligt originell för min smak.
Laura Linney är för tillfället en av mina favoriter. Självklart är hon bra i "Truman Show" men har verkligen visat fram fötterna de senaste åren i filmer som "P.S." "The Squid and the Whale" och "Man of the Year".
Molly Shannon behöver bara dyka upp i en film eller tv-serie för att få mig att skratta. Oavsett vilka dumma repliker hon har så levererar hon dom perfekt. Shannon spelade en allvarlig roll i Coppolas "Marie Antoinette" men jag skrattade ändå, ungefär som Peter Griffin när han såg "Philadelphia" med Tom Hanks.
Tills slut suktar jag numera efter varje film som Zooey Deschanel är med i. Hon gick mig blint förbi i fyra filmer innan hon fick mig att tappa andan i "Failure to Launch". Se även "Winter Passing" där hon har huvudrollen. Nu ska jag se om "Elf" för hennes skull.
Mälartrotter Frid
För och främst vill jag påpeka att klockan var sent i fredags och biblioteket var stängt. Hästdrulen hade ingen möjlighet att färgas blå.
Tillbringade dagen på en mycket angenämt sätt, dvs att turista lite i omnejden. (Var uppmärksamma att använda termen "tillbringa" istället för "spendera". OBS! viktigt!) Morgonen börjades på Antikladan i Qvartinge. Tre våningar med nästan bara skräp. Kul var det dock. Sedan iväg till Hedlandet för första gången i mitt liv. Kan det vara världens sämsta affär? På hemvägen åkte vi in i Strängnäs för att leta efter Hundörat. Arbetsskadad som jag är lät jag stadens bibliotekarie leta upp butiken. Den var ändå svår att hitta eftersom lokalen ligger inne på gården på Gyllenhjelmsgatan. Vi gick förbi två gånger innan modren pådyvlade mig modet att fråga efter stället. Hittade mycket bra, endast för tjugolappen styck:
"Carry On Jeeves" och "Mulliner Nights" av P. G. Wodehouse. Har läst en hel del på svenska men nu är det dags att insupa Wodehouse på originalspråk.
"Plexus 1" och "Den luftkonditionerade mardrömmen" av Henry Miller. Jag har redan böckerna på engelska men mina sprängfyllda bokhyllor har nog plats med några till böcker.
"I köttet buret" och "Orfeus lyra" av Robertson Davies, vilka är del två och tre i Cornish-trilogin. Har tidigare läst Davies Depford-trilogi. Bra författare!
" Cross Channel" av Julian Barnes. En novellsamling av författaren som gav oss den underbara "Metroland".
Sen var jag tvungen att köpa en dublett av Sveriges bästa roman genom tiderna: "Operation B" av Gabriella Håkansson. Kommer att fungera som bra present i framtiden.
På det hela en bra dag. Får se om man går ner på stan ikväll för att mingla med medborgarna.
Tillbringade dagen på en mycket angenämt sätt, dvs att turista lite i omnejden. (Var uppmärksamma att använda termen "tillbringa" istället för "spendera". OBS! viktigt!) Morgonen börjades på Antikladan i Qvartinge. Tre våningar med nästan bara skräp. Kul var det dock. Sedan iväg till Hedlandet för första gången i mitt liv. Kan det vara världens sämsta affär? På hemvägen åkte vi in i Strängnäs för att leta efter Hundörat. Arbetsskadad som jag är lät jag stadens bibliotekarie leta upp butiken. Den var ändå svår att hitta eftersom lokalen ligger inne på gården på Gyllenhjelmsgatan. Vi gick förbi två gånger innan modren pådyvlade mig modet att fråga efter stället. Hittade mycket bra, endast för tjugolappen styck:
"Carry On Jeeves" och "Mulliner Nights" av P. G. Wodehouse. Har läst en hel del på svenska men nu är det dags att insupa Wodehouse på originalspråk.
"Plexus 1" och "Den luftkonditionerade mardrömmen" av Henry Miller. Jag har redan böckerna på engelska men mina sprängfyllda bokhyllor har nog plats med några till böcker.
"I köttet buret" och "Orfeus lyra" av Robertson Davies, vilka är del två och tre i Cornish-trilogin. Har tidigare läst Davies Depford-trilogi. Bra författare!
" Cross Channel" av Julian Barnes. En novellsamling av författaren som gav oss den underbara "Metroland".
Sen var jag tvungen att köpa en dublett av Sveriges bästa roman genom tiderna: "Operation B" av Gabriella Håkansson. Kommer att fungera som bra present i framtiden.
På det hela en bra dag. Får se om man går ner på stan ikväll för att mingla med medborgarna.
f f f falletvatten
Gårdagens hemresa från jobbet gick i vattnets tecken. Det föll sig så att urskuren numero Uno föll just när jag skulle hem och just på mandrom.
Idag besökte polaren och jag Strömsholmen på anmodan att Da Buzz (polarens favvoband) skulle spela. Istället fick vi se ett hemsk coverband och Linda Bengtzing singsongsjunga genom det dåliga vädret. Kanske var det regnet som fick mig att vilja tömma blåsan, kanske var det Linda. Hur som helst drog jag iväg med polaren för att finna platsen man så ofta söker. Ingenstans existerade den och den stora folkmängden förhindrade hästdrulens framfart i de närmsta kvarteren. Jag resignerade och var till slut villig att betala pengar för vårt grundläggande behov i form av betaltoaletten på Mickie D. I kö stod man ett antal minuter. Mackedonkan har tre toaletter men endast en var tillgänglig. Just när blåstömmaren framför mig var klar och min tur nalkades så uppenbarade sig McPeffpersonalen och låste den enda användbara toaletten i hela centrum. Hem till Mikemix för att höja vattennivån. Kom dock inte så långt.
Det enda positiva på hela dagen var vyn jag hade på Strömsholmen. Självklart såg man inget av scenen men framför mig stod världens kvinna som såg precis ut som Leslie Mann.
Fördel Frid. De andra var tvungna att se på Bengtzing.
Idag besökte polaren och jag Strömsholmen på anmodan att Da Buzz (polarens favvoband) skulle spela. Istället fick vi se ett hemsk coverband och Linda Bengtzing singsongsjunga genom det dåliga vädret. Kanske var det regnet som fick mig att vilja tömma blåsan, kanske var det Linda. Hur som helst drog jag iväg med polaren för att finna platsen man så ofta söker. Ingenstans existerade den och den stora folkmängden förhindrade hästdrulens framfart i de närmsta kvarteren. Jag resignerade och var till slut villig att betala pengar för vårt grundläggande behov i form av betaltoaletten på Mickie D. I kö stod man ett antal minuter. Mackedonkan har tre toaletter men endast en var tillgänglig. Just när blåstömmaren framför mig var klar och min tur nalkades så uppenbarade sig McPeffpersonalen och låste den enda användbara toaletten i hela centrum. Hem till Mikemix för att höja vattennivån. Kom dock inte så långt.
Det enda positiva på hela dagen var vyn jag hade på Strömsholmen. Självklart såg man inget av scenen men framför mig stod världens kvinna som såg precis ut som Leslie Mann.
Fördel Frid. De andra var tvungna att se på Bengtzing.Den lilla listan som kunde
Huva, det var länge sedan jag skrev något i bloggen. Har känt att det som jag kunnat sagt inte har varit intressant nog. Här kommer en liten lista som jag hittade på flera av mina bekantas bloggar. Så jag tänkte att här kommer mina svar:
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse?
Hello Clarice!
2. Hur mycket kontanter har du på dig?
Sitter bara i kallingarna. Men juvelerna är på plats, så att säga.
3. Vilket ord rimmar på "test"?
Chest
4. Favoritplanet?
I will tell you that if you tellus!
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?
Polarens morsa
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil?
Den som låter som en ringsignal ska göra.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu?
inget.
8. Sätter du etiketter på dig själv?
När vi var i L'Escoriale utanför Madrid så skulle "vår guidetur" ha gula klisterlappar för att kunna hålla ihop. Jag satte min på kinden.
9. Vad är det för märke på skorna du har på dig?
Jag lägger så mycket energi på att hitta kläder utan "reklam" så mina skor har inget märke. De är inte märkvärdiga.
10. Ett ljust eller mörkt rum?
Ljust
11. Vad gjorde du vid midnatt?
Läste Sagan om Isfolket.
12. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
Happy birthday! Enjoy urself! And don,t drink too much glug.
13. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?
Inte är det i Eskilstuna i varje fall.
14. Vilket uttryck använder du mest?
Satan i gatan
15. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?
16. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast?
Syrrans hund. Delvis i varje fall. (ni förstår vad jag menar)
17. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?
Ett litet glas portvin. Ett litet glas spansk äcklig whiskey.
18. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?
Jag kanske har någon i en låda men inte tänker jag framkalla nån.
19. Vilken ålder har varit bäst hittills?
12
20. Din värsta fiende?
Digitalboxen.
21. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
Ett foto på Katharine Hepburn.
22. Vad var det senaste du sa till någon?
Hej då.
23. En miljon dollar eller förmågan att flyga?
Miljonen. En annan fråga: En miljon dollar eller förmågan att frysa tiden?
24. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?
näh
25. Senaste låten du lyssnade på?
"Cosmia" av Joanna Newsom. Gillar hennes senaste album.
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse?
Hello Clarice!
2. Hur mycket kontanter har du på dig?
Sitter bara i kallingarna. Men juvelerna är på plats, så att säga.
3. Vilket ord rimmar på "test"?
Chest
4. Favoritplanet?
I will tell you that if you tellus!
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?
Polarens morsa
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil?
Den som låter som en ringsignal ska göra.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu?
inget.
8. Sätter du etiketter på dig själv?
När vi var i L'Escoriale utanför Madrid så skulle "vår guidetur" ha gula klisterlappar för att kunna hålla ihop. Jag satte min på kinden.
9. Vad är det för märke på skorna du har på dig?
Jag lägger så mycket energi på att hitta kläder utan "reklam" så mina skor har inget märke. De är inte märkvärdiga.
10. Ett ljust eller mörkt rum?
Ljust
11. Vad gjorde du vid midnatt?
Läste Sagan om Isfolket.
12. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
Happy birthday! Enjoy urself! And don,t drink too much glug.
13. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?
Inte är det i Eskilstuna i varje fall.
14. Vilket uttryck använder du mest?
Satan i gatan
15. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?
16. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast?
Syrrans hund. Delvis i varje fall. (ni förstår vad jag menar)
17. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?
Ett litet glas portvin. Ett litet glas spansk äcklig whiskey.
18. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?
Jag kanske har någon i en låda men inte tänker jag framkalla nån.
19. Vilken ålder har varit bäst hittills?
12
20. Din värsta fiende?
Digitalboxen.
21. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
Ett foto på Katharine Hepburn.
22. Vad var det senaste du sa till någon?
Hej då.
23. En miljon dollar eller förmågan att flyga?
Miljonen. En annan fråga: En miljon dollar eller förmågan att frysa tiden?
24. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?
näh
25. Senaste låten du lyssnade på?
"Cosmia" av Joanna Newsom. Gillar hennes senaste album.