fridenpaden Inc.

Jag talar förstås om Michael Bay som Penn yttrade sig värre om än jag någonsin har gjort, dvs att filmskapare som han borde springa hem skrikandes med ändtarmscancer. Jag håller i stort sett med men dukade under i och med "The Island", vilket är en film jag gillar även om den har klara referenser till både "Logan's Run" (1976) och "Seconds" (1966) men även det där Simpsonsavsnittet som jag tror heter "The Computer Wore Menace Shoes (CABF03).

Jag har precis besökt hans webbplats ( michaelbay.com ) och fasat över hur dålig den är. När chocken lagt sig upptäcker jag att Bay hatar microsoft och deras internet explorer. Hans sida stöder istället firefox, safari och mozillabaserade webbläsare. Men absolut inte explorer. Han anser att framtiden för internet är ccs-centeric design och inte html-baserad design. Med den lilla kunskap jag har om cascading style sheets så tenderar jag att hålla med (den hjälper mig i bloggandet) men tyvärr använder jag explorer så hans sida ser skräp ut i min dator.

Jag diggar numera Bay tack vare hans stentuffa principer. Men filmerna är fortfarande dåliga, tro inget annat.

Året är 1983. Jag går i första ring i lågstadiet. Fattar ingenting. Sätter mig i bänken när jag blir tillsagd att sitta i bänken. Har just lämnat  "flicknamnet" Gustavsson hädan och intar stolta Fridh som jag hädanefter skall lyssna till. (Det är inte förrän långt senare H:et försvinner i en bisarr trädgårdsolycka och jag blir komplett.)

Låt oss se tillbaka. Förfärliga Fridh är redan vid ung ålder en systematisk pojkvasker som sorterar och kategoriserar. Samlandet av böjda ölkapsyler, amalgambitar urknackade från fallna mjölktänder och den där stenen som såg ut som en stenåldersyxa var mina stora intressen. Men jag hade även ett annat, mer hemligt och fanatiskt intresse.

I en liten grön anteckningsbok fyller jag i bilnummer från 001 till 999. Sida upp och sida ner fylls under detta år med MGB056, KDO325, DCF783 med flera. Min stolthet var AGT007 som kunde bli AGENT 007 med lite fantasi. Den såg jag köra förbi när vi åkte förbi polisstationen på Nygatan, med min näsa upptryckt mot bilfönstret och ögonen tindrande. Jag minns att jag ofta lämnade förskolan på Stensborgsgatan och gick till närmaste parkering där jag hoppades på nya fräscha nummer. Med anteckningsboken i största hugg satte jag mig med nervpirrande armar och ben i föräldrarnas röda Mazda på väg till... mig kvittade det var vi åkte. Så länge jag kunde upptäcka nya nummerskyltar var jag glad. En gång kom jag över en tidningsbunt med Wheels och Bilsport och plockade mina bilnummer från deras sidor. Jag skämdes över mitt agerande även om ingen ens visste om att jag samlade nummer. Jag skämdes eftersom min hobby fram till dess hade varit något genuint, jag hade sett bilarna i verkliga livet. Men här hade jag tagit nummer från fotograferade bilar som jag aldrig, aldrig skulle se i verkligheten. Det kändes fel och smutsigt. Denna händelse var nog vändpunkten i mitt samlande. Intresset svalnade och jag tappade till slut bort min lilla gröna anteckningsbok.

Innan schlagerfestivalen gick av stapeln skrev kvällstidningarna att Sverige hade den bästa låten och att vi kommer att vinna. Så skriver kvällstidningarna alltid. Vi med lite verklighetsrelaterad logistik i huvudet insåg självklart annorlunda.

Nu dagen efter skriver kvällstidningarna att festivalen var ett fiasko, att det inte är någon idé att skicka ett bidrag i framtiden. Jag har ingen lust att säga det men: "Vad var det jag sa?". Om svenska folket väljer en sådan totalt urusel låt som The Arks parodi på pop var så får man faktiskt skylla sig själva. Jag har hatat den sedan första sekunden jag hört den.

Att östblocket skulle vara så starkt som det nu var kunde jag inte förvänta mig. På senare år har öststaterna visat fram fötterna men inte dominerat på sättet de gjorde igår kväll. Men jag är bara glad. Detta betyder att alla låtar jag gillar hamnade högt (men kanske inte högst). Cudos ges till bästa låten av Georgien, energiknippet Ukraina (som var mycket, mycket bättre och genuinare än töntlandet Sverige) och härliga Makedonien. Jag trodde även på Grekland som hade en refräng som satte sig på en gång.

Att nu Serbien gick och vann var en överraskning. Jag hade trott att de skulle ta jumboplatsen tillsammans med Tyskland och Irland.

Hur mycket jag än älskar De förlorade barnens stad så har jag på sistone insett att Amelie är bättre, trots sin Truffautinspirerade början. Den insikten satt långt inne (eftersom jag av princip alltid vill tycka annorlunda än alla andra).
 JPJ blir inbjuden av de amerikanska universiteten (en fransk mening ni säkerligen förstår, parce que tu le vaut bien!)

"I det privata gillar jag att umgås med mig själv. Min umgängeskrets är en handfull med den är stark. Det är som fördomen om en filister (ursäkta ordval) som säger att "jag kan inte mycket om konst, men jag vet vad jag tycker om". Sådan är nog jag med vänner. Jag vet vilka mina vänner är och jag gillar dem. (Jag känner på mig att detta kan feltolkas, även jag feltolkar det när jag läser det igen)."

Tror ni att jag har agnat med en tillräckligt fet mask?
 

Senaste dagarna har jag vaknat och varit riktigt täppt i näsan. Nyss vaknade jag och kan absolut inte andas ur den högra näsborren, den är helt igentäppt. Var har jag näsdropparna då? Jo, på jobbet eftersom jag var supertäppt i näsan igår också. Det är tufft att andas med munnen hela tiden. Jag längtar till jobbet!

    
   dåligt för hjärtat                              bra för hjärtat

DVD-samlingen PAX ANIMATION 2 har precis kommit. Den innehåller följande animerade kortfilmer:

1. The Periwig-Maker (1999)
2. The Old Lady and the Pigeons (1998)
3. The Exiting Life of A Tree (1999)
4. Tango (1982)
5. Rocks Das Rad (2003)


    
Periwig-maker                    Exiting life of a tree                   Rocks Das Rad


6. Neighbours (1952)
7. Jack-Jack Attack (2005)
8. Guard Dog (2004)
9. The Cameraman's Revenge (1912)
10. Broken Down Film (1985)

   
   Neighbours                        Jack-Jack Attack                    Broken Down Film

11. Balance (1989)
12. Atama Yama (2002)

 
         Balance                                                                      Atama Yama

Trots att det är volym två så har denna DVD en riktigt fin starttolva. Undantaget kan tänkas vara Jack-Jack Attack (en spin-off från The Incredibles) som mest användes som utfyllnad.