Bioupplevelser

Jag kan inte sova så jag tänkte att några bioupplevelser kan jag väl dela med mig. Inga långa anekdoter men sånt som kan hända på biografer från och till.

När Pulp Fiction hade premiär i Cannes så var det en kille som fick hjärtattack när scenen med adrenalinsprutan visades. Man kan ju fråga sig om det verkligen hände på riktigt eller om det var en pr-kupp. Mycket uppmärksamhet fick den i varje fall. En gång när jag var på Centrum (vilken film det var har jag glömt) så fick en man ett epilepsianfall. Det var ganska läskigt, man stoppade filmen och in kom ett gäng personal och bar ut honom ur salongen. Att komma in i filmen igen efter det var svårt.

Om jag ska fortsätta på Tarantinoanekdoter så fick man i extramaterialet till Reservoir Dogs reda på hur filmen visades under Sundancefestivalen. Man hade med möda producerat ett par cinescoperullar av filmen för att premiärpubliken skulle få extra stor upplevelse. Filmen skulle visas tre gånger på Sundance. Första visningen blev helt skev eftersom biografen hade fel typ av Cinescopeprojektor.  Under andra visningen så hade man en korrekt projektor men filmen fastnade och brann upp. Allt gick perfekt på sista och tredje visningen och tur var det eftersom det var på den som alla filminköpare satt. Jag har själv varit med om att filmen har fastnat. Det var under Ensam hemma 2: Vilse i New York. Just när the Sticky Bandits (Pesci och Stern, fd Wet Bandits) upptäcker Culkin på övergångsstället i New York så fastnar bilden, ungefär som om den pausas. Efter några sekunder ser man en liten svart fläck mitt i rutan som snabbt blir större och större. Till slut sprakar det till och filmen upplöses. Efter ungefär en kvarts paus sätts filmen igång igen men cirka fem minuter längre in i filmen.

Vi har väl alla varit med om att personalen inte drar bort ridån helt och hållet. Första gången det hände för mig var på Terminator 2 Judgement Day. Året var 1991 och jag hade min största fanati när det gällde Arnold. Det tog ett tag innan något gjordes och jag var fly förbannad. Men biopubliken gjorde inte mer än att muttra och gnälla, speciellt efteråt. Annat var det i USA. På det stora biokomplexet i White Marsh, Baltimore, tryckte jag mig ner i en sits långt fram i salongen för att få se Arkiv X-filmen. Nu handlar det inte om ridån. Ridån tas bort men ljuset släcks aldrig. Människorna blir tokiga och skriker som galningar. Men inget hjälper. Trailersekvenserna har för hög volym. Då händer något intressant. Snabbt organiseras ett kollektiv skrik. "On three!" "One, two, three" "Turn off the lights!" Det otroliga är att alla i publiken deltar ivrigt kraftfullt. Efter ett par försök så släcks ljuset. Snacka om kvickt agerande. Jag var imponerad.

Mer säker på min sak är jag när jag kommer med påståendet att alla har blivit störda på bion av sin medpublik. Det har hänt alla, alltid! Prasslande påsar, hostande och allmänt prat försegår ständigt och är ett otyg. Många idiotiska grejer har man varit med om. Jag minns Blair With Project när killen framför mig var femte minut kommenterar högt hur dålig filmen är. Varför går han då inte därifrån? Det är hans rättighet. Jag har hört om personer som gått på engelsktalande filmer som även kan tilltala yngre. Det har inte hänt mig men det är tydligen vanligt att föräldern översätter åt barnet. Herre gud, säger jag bara. Barnet får vänta på en dubbad version eller tills denne har lärt sig att läsa. Min favorit var när jag såg Lejonkungen på Rio. Ungen bakom mig kommenterade hela filmen igenom när en karaktär han kände igen dök upp på filmen. "Där är Simba", "Där är Pumba", "Där är Scar", "Där är Simba", "Där är Nala", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba", "Där är Simba".

Tjejen i sitsen framför mig på "Dr Dolittle" kissade på sig. Personalen kom in med kattsand och hällde ut i gången. Klart det mest minnesvärda med den filmupplevelsen.

Jag fick inte med mig någon att se den danska Dogma-filmen "Festen", så jag gick själv. Ja...SJÄLV. Jag var helt ensam i salongen. Det har aldrig hänt mig förut och därefter. Jag flyttade sittplats två gånger bara för att jag kunde.

När polaren och jag var på väg till "Kill Bill 2" så gick vi förbi en godisbutik och köpte lösviktsgodis. Jag stoppade ner några lakritsbitar invirade i papper. De såg ut att vara ungefär som Dumle men med lakritssmak. Väl inne i filmen på den mörka bion stoppade jag in en bit i munnen. Till min överraskning hade biten ett hårt men tunt skal och inuti en stark flytande lakritssörja. Upplevelsen var så positiv att jag direkt bjöd polaren på en bit. En halvminut senare vrålade han till och svor som fan och hans farfar. Men det var för mörk för att se vad som hade hänt. När det tändes efter filmens slut så fick jag reda på vad som hade hänt. Han åt tydligen sådana bitar genom att bita av halva med tänderna. Därmed hade sörjan hamnat på polarens tröja. Av ren instinkt hade han kastat den kvarstående biten i sin godispåse varvid lakritssörjan hade lagt sig över resten av hans smågodis.

Ibland känner man på sig att det kommer en filmsekvens efter sluttexterna. När eftertexterna kom på "South Park" reste sig alla som vanligt och gick. Min polare drog i mig, först med ord och sedan handgripligt. Jag försökte övertala honom att något borde dyka upp precis i slutet. Men han ville inte tro på mina instinkter. Jag frågade då utkastaren på RIO (som frustrerat väntade på att jag skulle lämna salongen) om det kommer en slutscen. Han borde ju veta, eller hur? Bestämt svarade han att ingen sådant skulle dyka upp. Polaren tog honom på orden och gick. Jag kunde dock inte helt lita på biopersonalen utan stannade ändå. Och visst fick jag mig en filmsekvens i det allra sista. Polaren fick inte se den och visst påminde jag honom om den så ofta jag fick möjlighet till det (berättade dock aldrig filmsekvensen, det var hans straff för att inte vänta). Exempel på andra filmer man ska ha stannat i salongen för: "Mr Bean", "Pirates of the Caribbean 3", "Star Wars: Episode 1", "Superbad", "Ferris Beullar's Day Off", "Constantine" och kanske den viktigaste av de alla: "The Simpsons Movie" (Maggies första ord plus lite annat).

Ah, jag måste även berätta om när jag var på "The Green Mile". Visst var det en fascinerande historia? Jag blev så betagen av filmen att mitt under filmen insåg jag att det jag trodde var armstödet som jag drog högerhandens fingrar fram och tillbaka på var istället min kvinnliga stolsgrannes hand. Jag vet inte hur länge jag hade suttit och smekt hennes hand men hon sa ju inget heller. Kan det ha varit för att hon gillade smekningarna eller för att även hon var totalt insupen i filmen? Det måste ha varit filmens fel för att till höger om henne satt hennes pojkvän.

Jag biter på naglarna. Har alltid bitit på naglarna. Det har varit en nagel i ögat för mig ("quasi clavi in oculis", 4 Mosebok 33:55). Det måste sitta i generna för jag biter igen och igen och igen. I mina ungdoms år försökte jag sluta flera gånger. Anno 1993 hade jag kommit en lång bit på väg. Mina naglar såg hyggliga ut och jag trodde att jag hade lyckats att sluta den här gången. Men där gick jag bet. I och med den 130 minuter långa filmen "Jagad" med Harrison Ford fylldes min blåsa till bristningsgränsen. Jag har hittills aldrig lämnat en biosalong för toabesök (man missar ju lite av filmen då) så för att fokusera på något annat än min sprängfyllda blåsa så började jag bita på mina (då) långa naglar. Efter den upplevelser gav jag upp.

Allô, señor, betala!

Kommentarer
Postat av: Linda

Wow vad många grejer du varit med om på biosalonger. Jag känner bara igen mig när det gäller störande publik. Visserligen gick min biostol sönder en gång. Jag såg "In bed with Madonna" när sätet plötsligt försvann under mig. För att förstärka det obehagliga i upplevelsen kan jag berätta att jag hade benen upplagda på stolen framför. Ja jag hängde alltså knäveck med huvudet i golvet.
Min vän som var med skratatde så hon nästan kvävdes av karamellerna hon mumsade på. "Du bara försvann liksom" lyckades hon väsa fram mellan skrattattackerna.
Inte så jättetrevlig upplevelse, men rolig för de andra i biosalongen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback